Axolotl
Ambystoma mexicanum
Obs! Det är flera år sedan jag hade Paddis så jag har inga axolotls numera, men låter artikeln vara kvar för er som lyckats hitta hit :)
/Monica Jan 2018
Axolotln är inte bara en udda varelse i vatten. Det är en komplicerad och unik salamander som fler och fler öppnar ögonen för. Som alla vattendjur av detta slag är de väl kanske inte det "roligaste" husdjuret man kan ha. Men för dem som ser skönheten i det mystiska och lite ovanliga är det ett mycket vackert och intressant inslag i vardagsrummet med ett fint inrett akvarium med dessa söta små liv.
Här kommer lite sammanfattad fakta som jag har samlat ihop över Internet och översatt från engelska till svenska i bästa förmån.. har själv haft väldigt svårt att hitta bra faktasidor om dem på svenska så jag hoppas fler än mig kan ha nytta av den här översättningen.. texten är praktiskt taget rakt översatt från www.axolotl.org så jag kan inte stå själv för själva innehållet, men har jag inte tolkat texten helt fel så ska all fakta vara korrekt :)
(har du synpunkter eller tips på hur texten kan förbättras får
du gärna höra av dig, tills dess- ha en trevlig läsning!)
*****************************************************************
Snabbfakta;
Klass: Amphibian
Ordning: Caudata (eller Urodela)
Familj: Ambystomatidae
Släkte: Ambystoma
Art, latinskt namn: Ambystoma Mexicanum
Storlek: Knappt 30 cm. Normalt ca 20-25 cm.
Livslängd: 10-15 år (det finns dock exemplar som har blivit 25 år i fångenskap.)
Temperatur: De trivs bäst i 15- 18°c, men klarar svängningar mellan 15-28°c utan problem. Men de vill inte ha över 25°c någon längre tid. Axolotls kan få en viloperiod på vintern med 8-10°c.
Historia och närbesläktade arter
Redan de gamla Aztekerna (och även folkslag före dem) dyrkade axolotlar och tillskrev dem diverse förmågor. Namnet "axolotl" (uttalas ax-oh-lot-ul) har många översättningar men de populäraste är Vattengud eller vattenhund. Axolotln härstammar från Mexico och fanns naturligt i sötvattens sjöarna Xochimilco och Chalco söder om Mexico. Tyvärr finns inte Chalco kvar längre, och Xochimilco är numera bara ett led av mindre kanaler och laguner. Tidigare var de väldigt rika på både växt– och djurliv vilket gjorde att axolotlerna trivdes alldeles utmärkt då de helst lever i vattengravar och stillastående vatten med mycket undervattensväxter.
Numera är axolotln en utrotningshotad art som finns med i CITES endangered species list. Det har visserligen gjorts flera försök att åter igen få upp det vilda beståndet men hittills har ingen större framgång skett. Däremot odlas det mycket i fångenskap i och med att de är så populära försöksdjur gynnar det i sin tur det vilda beståndet pga. att man inte behöver ta in fler ifrån det vilda. Så, helt utrotade blir de nog aldrig. I alla fall inte så länge intresset för att odla dem i fångenskap finns kvar..
Varför är de så populära som försöksdjur?
Ja, det är väl lite det som gör axolotln unik. De besitter nämligen förmågan att återskapa förlorade kroppsdelar, exempelvis ett förlorat ben. Det är ett ytterst unikt fenomen även om benet ibland växer ut med fel antal tår etc. Förutom ben kan även svans, lever och även ögon återskapas på detta fantastiska sätt. En annan sak som gör dem intressanta i forsknings synpunkt är att deras ägg, embryot, är väldigt robust och kan bli delat och kombinerat med olika delar av andra axolotl embryos, men lyckat resultat!
Axolotln hör till släktet mullvadssalamandrar och är nära besläktade med de olika tigersalamandrarna (A. californiense, A. tigrinum, A. veloscai och A. mavoritium) med dess olika underarter samt en mängd andra neotena arter i Mexico. Även tigersalamandern kan liksom axolotln- kvarstanna i larvstadiet livet ut, men är känsligare för miljöombyten och temperaturförändringar etc.
Utvecklingsstadier
Axolotln är ett klassiskt exempel på ett djur med neoteni eller pedomorfi, dvs. att de blir könsmogna trots att de egentligen inte är fullt utvecklade. I vanliga fall genomgår amfibier en s.k. metamorphos från ägg till larv och utvecklas tillslut till vuxen form. Men tillsammans med ett antal andra amfibier förblir axolotln i larvstadiet livet ut. De behåller sina gälar och utvecklar inte de karaktäristiska dragen som hos andra vuxna salamandrar (så som utåt stående ögon, ögonlock etc.) Axolotln är i detta stadium helt och hållet vattenlevande och trots att vuxna axolotls har både gälar och lungor så andas de huvudsakligen genom sina gälar och till en liten del även genom huden. Men man ser ändå att de simmar upp till ytan med jämna mellanrum för att hämta luft.
Det finns dock individer som kan utvecklas ytterligare och därmed gå upp på land, men det är inget man ska försöka framkalla hos sina axolotls då det inte är alla som besitter förmågan att göra det.
Det är allmänt känt att neoteni är ett steg bakåt i evolutionen då axolotls är ett återgånget stadium av de f.d. landlevande salamandrarna, som den närbesläktade tigersalamandern. En teori föreslår faktiskt att axolotln egentligen är en underart, ett sidoskott av tigersalamandern eftersom de kan para sig med varandra med viss framgång. Av en tillfällighet har en genmutation uppstått genom förändringar i miljön och dess omgivning och neoteni finns som sagt även hos andra amfibier också. Orsaken kan då bero på låga jodhalter. Jod är en viktig del i tillverkningen av thyroxin hormoner, som är nödvändigt för tillväxt och utveckling. En annan rimlig orsak är slumpmässiga genetiska mutationer.
Forskning har även visat att mycket låga temperaturer också kan bidra till minskad hormon tillverkning och därmed stimulera neoteni. Hos axolotls, är neoteni genetiskt. Tillför man hormoner genom experiment kommer axolotln så småningom att metamorpheras men det sker väldigt sällan spontant, naturligt. Den metamorpherade varianten av axolotln liknar tigersalamandern väldigt mycket så därför kan de ibland vara svåra att skilja på. Även ynglen är nästintill identiska.
Axolotl/tigersalamander hybrider kan däremot metamorpheras spontant, och i vissa fall är det som sagt jodhalten som påverkar växthormonerna.
Utseende
I naturen är axolotln normalt brun till mörkgrå men i terrariesammanhanget är det inte ovanligt med vita djur s.k. leucistiska axolotls som är nästintill vita med mörka ögon, samt olika albino former som har röda ögon, gula, svarta och fläckiga individer. Det finns oerhört många olika färgkombinationer i fångenskap i och med att de odlas rätt friskt på dem och därför uppstår det lätt många nya färgvarianter också. Det sägs att gula och fläckiga individer bär på hudcancer gener men huruvida det stämmer eller ej har jag inte fått bekräftat.Förutom leucistic och bruna varianter finns det som sagt även många olika genetiska varianter på vit/gul/albino (tror det finns fyra, fem olika varianter bara av albino..) samt olika former av svart, grå, blå och en massa olika kombinationer mellan varianterna, som exempelvis melanoid albino som är en vit axolotl med nästan osynliga gula prickar på, utan glänsande pigment. Black melanoid, Harlequin, tan osv.
De flesta sidor jag har hittat om axolotls är ju på engelska och ärligt talat har jag inte lyckats beta ut vad som egentligen kännetecknar de olika varianterna.. genetik på engelska är inte min starka sida- men så fort jag får tid ska jag försöka sätta mig in i detta,, tänkte komma med en liten lätt beskrivning här sen så ni får ha lite tålamod tills dess :-)
(tills vidare kan ni titta in på www.axolotl.org/genetics.htm
där finns en väldigt bra sida om de olika varianterna för er som vill läsa lite genetik!)
Bild ovan, min lilla Paddis! :)
Att hålla axolotls
Axolotls ska hållas i par eller grupper. Men man bör inte ha fler än 3-4 stycken tillsammans om man inte har ett väldigt stort akvarium eller väldigt små axolotls. Då blir det överbefolkat samtidigt som sjukdomar har lättare för att sprida sig. Det är väldigt glupska djur så man bör inte ha dem tillsammans med fiskar eller andra arter. De äter allt som luktar mat och hugger efter praktiskt taget allt som rör sig. Att hålla dem tillsammans med fiskar är heller inte bra då de kan bli stressade av varandra samt att sjukdomar kan spridas sinsemellan.
Ska man införskaffa sig ett par axolotls bör man köpa ett par som har samma storlek, annars är det tyvärr lätt hänt att man vaknar dagen därpå och beståndet har minskat.. De större axolotlerna kan nämligen förväxla de mindre för en matbit. Därför är det viktigt att de har samma storlek och helst samma kön– ifall man nu inte har planer på att ta ungar på dem. Men, även om man håller axolotls av samma storlek så måste man ändå räkna med att de någon gång råkar slita av varandra ett ben eller en svans. Det är nästintill oundvikligt. (Speciellt vanligt är det att de råkar slita av varandra något ben i samband med utfodring, därför gör man klokt i att mata dem i separata behållare.) Sker detta bör patienten isoleras och sättas i ett eget akvarium där man tillsätter antisvamp medicin från akvariehandeln. Förvånansvärt snabbt växer benen ut igen (dock inte alltid med rätt antal fingrar). Den förmågan finns kvar så länge djuret inte har metamorpherats.
Man behöver inte så mycket teknisk utrustning till sina axolotls, en syrepump och filterpump som renar vattnet är väl egentligen det enda som krävs. Man behöver inte ens ha en lysramp då axolotls inte är beroende av ljus. Har man levande växter i akvariet är det dock nödvändigt med lysramp för växternas skull. Men annars klarar de sig utmärkt bara med rumsbelysningen. Har man levande växter i akvariet bör det vara tänt i ca 12 timmar per dag och har man en lysramp kan man lätt koppla den till en timer så slipper man tänka på klockan. En termometer är en god idé då man bör ha lite koll på temperaturen i vattnet, blir det för varmt (över 25 grader) blir djuren stressade och kan i värsta fall bli sjuka.
De är inte svåra att hålla om man bara har rätt temperatur och sköter akvariet på lämpligt sätt. Den domesticerade axolotln är bra mycket tåligare än de som lever i naturen och tål både högre och lägre temperaturer.
Bostad
Då axolotls enbart lever i vatten behöver de ingen land del i deras akvarium. Till små axolotls behöver man inte större än ett plastakvarium på ca 50*30*20 cm. En vuxen axolotl kan bli alltifrån 18-35 cm långa så till en individ bör man ha ett 45 cm långt akvarium, större om man ska ha fler (vilket man som sagt helst ska ha). 60*30*37 är tillräckligt för två vuxna axolotls men man ska inte snåla med utrymmet. Ett stort akvarium är både lättare att sköta och inreda än ett litet samt att djuren uppskattar mycket att röra sig på.
Vattendjupet är inte så viktigt så länge det är så djupt att det täcker djuren.
Men jag kan varmt rekommendera ett helt fyllt akvarium då de är väldigt duktiga och charmiga simmare! Ju mer vatten desto mer har de ju att simma på, och det är en fröjd för ögat när de simmar upp mot ytan för att ta sig en nypa luft. Det blir helt enkelt betydligt roligare att titta på dem :)
Inredning
Det finns många sätt att inreda sitt akvarium på, en del föredrar ett enkelt och praktiskt akvarium medan andra sätter mer vikt i att det skall vara vackert och roligt att titta på. Vad man väljer är upp till var och en men det beror väl också lite på vad man har för "syfte" med sina axolotls. Odlar man och föder upp blir det lätt många kar och då föredrar man väl i regel att karen skall vara lätt städade och lätta att sköta om. Har man däremot tänkt ha dem mer som en vacker prydnad i vardagsrummet säger det sig satsar man kanske hellre på ett fint akvarium med växtlighet och en härlig belysning som framhäver djuren på bästa sätt. Men oavsett hur man vill att det ska se ut, så finns det en del saker man bör tänka på. Som bottenmaterial bör man ha väldigt finkornig sand eller större stenar. Axolotls är som sagt väldigt glupska av sig och tyvärr är det alltför vanligt att de råkar svälja bottenmaterialet vid matning vilket kan resultera i att stenarna fastnar i tarmarna och axolotln kan då bli mycket sjuk– å i värsta fall dö.
Har man däremot finkornig sand gör det inte lika mycket om de råkar få i sig det i och med att stenarna då är för små för att fastna i tarmarna och kommer då ut den naturliga vägen. Ett annat alternativ är riktigt stora stenar, som axolotln inte ens kan få in i munnen. Men fin sand är att rekommendera då det är mer hygieniskt.
Krukor, stenar, grottor och andra gömställen är väldigt uppskattat och vad gäller inredningen är det väl mest ens egen fantasi som sätter stopp. Man bör dock se upp med vassa föremål, t.ex. stenar med vassa kanter osv. En del axolotls är rätt aktiva och snabba och då är det lätt hänt att de simmar emot någonting och gör sig illa.
Vill man ha växter till sina axolotls finns det mycket att välja mellan, både vad gäller plast och levande växter. Vill man ha levande växter bör man välja lite tåligare växter som har ett bra rotsystem. En del axolotls är som sagt rätt så aktiva och river då upp växterna alltför lätt.
En pump är att rekommendera då den hjälper till att hålla vattnet någorlunda rent. Man måste dock se till att vattenflödet inte blir för starkt då axolotls blir stressade av för hög genomströmning. Jag läste någonstans att om gälarna rör sig när axolotln står stilla- så har man för stark stråle. Vet inte hur pass noga det är men det är ett riktmärke iaf.Eftersom de till stor del andas med hjälp av gälarna så är det viktigt med renat och syresatt vatten, så förutom en filtrerande pump kan man även behöva en syrepump. En annan grej man bör tänka på om man har täckglas, är att man måste lämna en liten luftspringa mellan vattenytan och täckglaset eftersom vuxna axolotls ibland går upp till ytan för att andas luft.
Temperatur
Temperaturen i vattnet bör ligga på 15-18 grader, men de klarar svängningar på 10-28 grader även om de inte mår bra då temperaturen överstiger 25 grader. 22 grader är överenskomligt för en vuxen axolotl men inte varmare! I naturen stiger temperaturen sällan över 22 grader och i Xochimilco kan det bli så låga temperaturer som 6-7 grader under vintern. En temperatur på 25 grader och över, stressar axolotln vilket i sin tur kan leda till sjukdomar så som bakteriella infektioner, anorexi mm. Låga temperaturer (under 14 grader) leder till mindre aktivitet och lägre metabolism, de äter helt enkelt mindre ofta när vattnet blir så kallt. Å i vissa fall kan de sluta äta helt och hållet under sådana omständigheter. Med lägre metabolism menas dock inte att de går i s.k. "dvala", det är bara metabolismen som blir reducerad.
Vattenbyte och vattenkvalité
Innan man skaffar axolotls ska man, liksom med vanliga fiskakvarium, fylla karet med vatten och låta det stå i ca 2 veckor innan man introducerar de blivande invånarna. Detta gör man för att vattnet och filtret skall komma balans och en nyttig, livsviktig bakterieflora skall hinna utvecklas. Att släppa ner en axolotl i nytt, fräscht vatten direkt från kranen är alltså ingen god idé. Växterna kan man plantera efter någon vecka alt. just innan man släpper ner axolotln efter de två veckorna har gått. Därefter behöver man inte göra så mycket mer än att utföra ett delvattenbyte varje/varannan vecka beroende på hur stort akvarium man har. Ju mindre akvarium man har desto oftare måste man göra delvattenbyte för att hålla en bra balans. Avföring och överblivna matrester suger man lättast upp med hjälp av en slang vid rengöring av akvariet. Vad som menas med delvattenbyte är att man byter ut ca 20 % eller en tredjedel av vattnet och sedan fyller på med nytt vatten (gärna sådant som stått en vecka eller två, men i regel går det bra med vanligt, nytt kranvatten). Hur ofta man måste byta vatten beror också på hur många axolotls man har och vilken typ av filtrering man använder.
För att hålla koll på vattenvärdena, kan man beställa olika tester från akvariehandlare, exempelvis nitrat, nitrit och ammoniak testet. På så sätt kan man snabbt se om något är galet och hinna rätta till det innan det uppstår problem. En sjuk axolotl kan mycket väl ha påverkats av fel vattenvärden!
Föda
Då axolotls är väldigt glupska djur gör man klokt i att mata dem separat och inte tillsammans i samma akvarium. Matas de tillsammans kan de pga. sin dåliga syn hugga även efter kompisen eftersom de hugger efter praktiskt taget allt som rör sig, speciellt när det är mat på gång. Vuxna axolotls matas ungefär varannan/var tredje dag. Växande djur kan få lite oftare än vuxna.
I det vilda äter bebisarna mest plankton och alger och de vuxna lever av små vatteninsekter. Maten till djur i fångenskap kan varieras ganska mycket och de mesta kan man hitta i akvarieaffärer eller i vanliga livsmedelsaffärer.
Tänderna är ganska runda och formade efter att gripa tag i födan, snarare än att bita och slita sönder den. Därför sväljer de oftast maten hel vilket man bör tänka på när man matar dem, att inte ge dem för stora bitar. Många axolotls är vana vid att bli handmatade och fördelen med det är väl att det minskar risken för att de ska få i sig onödiga mängder med bottenmaterial. Så fort de öppnar munnen och hugger efter maten är det annars väldigt lätt hänt att det åker med lite grus från botten. Å personligen tycker jag det är mycket roligare att mata dem från händerna, de simmar upp så fort de ser att det är mat på gång och tar maten från fingrarna precis som en liten hund. Däremot får man se till att hålla maten rätt framför nosen och akta fingrarna lite, annars är det lätt hänt att de tar fel och försöker ta fingret istället. Skulle nu axolotln råka ta fel någon gång behöver man dock inte gripas av panik. Det gör inte ont i och med att tänderna är så små och duger inte till att göra hål på människoskinn, och så fort axolotl inser att ditt finger inte är ätbart så släpper den lydigt taget :)
Axolotls vill ha en köttbaserad kost och äter dött eller levande foder. Matar man med t.ex. levande daggmask kan det vara en bra idé att slå maskarna lite "omtöcknade" innan man ska till att mata, mest för att de inte ska sprattla så mycket när axolotln ska svälja dem. Sprattlar de för mycket kan de vara svåra att svälja och då spottar axolotln hellre ut dem. Ett annat tips kan vara att klippa sönder maskarna på hälften, så att de inte är för stora. De kan som sagt inte tugga sönder sin föda utan sväljer dem i regel hel. Daggmask är bra mat framförallt till vuxna axolotls. Så kallade tubifex är också bra som foder även om de inte är tillräckligt näringsrika samt att de i vissa fall också kan bära på parasiter, farliga bakterier och andra sjukdomar. Frysta och frystorkade tubifex är säkrare än levande men återigen är frystorkade tubifex inte så näringsrika. Förutom tubifex och daggmask kan man även ge dem röda mygglarver; både levande och döda. Det går att köpa fyrkantiga kuber med frysta mygglarver, som är lätta att dela i mindre bitar. Annat levande och fryst fiskfoder, insekter, levande fisk som exempelvis guppys och små guldfiskar (tänk dock på sjukdomsrisken), fiskstrimlor, köttstrimlor av ex. nötlever (ej svinlever) och hjärta, syrsor, forellpellets och fiskfoder tabletter är fler tips på vad som kan ges.
Axolotls äter mycket och gärna, man märker rätt fort vad de har för favoriträtt.. jag har testat lite olika med Paddis och det finns inget gulligare än när man ger henne något hon inte tycker om- Om blickar bara kunde döda! *skratta*
~
Kolla in denna länk - Paddis film;
http://www.youtube.com/watch?v=dL3hP76syaE&feature=channel_page
Eldbukarna äter upp varandra;
http://www.youtube.com/watch?v=zb7S-X2hLTU&feature=channel
alla bilder är © Monica Lind