Ladda ner artikeln här;
| diabetes.rtf |
Diabetes
Hur tillförlitliga är urinstickor, hur ska man agera när det kommer till avel och hur ärftligt är egentligen diabetes?
Texten är framförallt inriktad på Campbells.
Hur tillförlitliga är urinstickor, hur ska man agera när det kommer till avel och hur ärftligt är egentligen diabetes?
Texten är framförallt inriktad på Campbells.
Diabetes är inte ovanligt hos dvärghamstrar (framförallt Campbells) och kan innebära stora problem för den hamster som blir drabbad. Händelseförloppet är ofta snabbt från att hamstern börjar visa symptom till att den är kraftigt påverkad att man gör bäst i att avliva.
De första symptomen på diabetes är att hamstern börjar dricka och kissa mycket. En frisk dvärghamster dricker ca 5 ml vatten per dag och en sjuk hamster kan dricka 5 – 10 gånger mer. Kroppliga symtom kan variera från extremt aktiv, apatisk, förlora vikt och vissa blir även agressiva. Om blodsockernivån blir för låg kan hamstern börja skaka, få hjärtklappning, börja andas tungt m.m. Ett annat tecken är att hamsterns urin ofta ändrar karaktär och blir med "knäckig" i konsistensen. Man kan även se förändringar i djurens beteende sinsemellan, att djur som tidigare fungerat väldigt bra ihop plötsligt kan börja bråka med varandra. Det kan såklart bero på andra orsaker också men det kan vara bra att ha i bakhuvudet ifall de börjar bråka eller jaga varandra. Det skadar inte att testa dem då för att se om det kan bero på förändrade glukosvärden. Det snabbaste sättet att testa en hamster för diabetes är via urinstickor för glukos i urinen. Urinstickorna finns i olika märken och en del stickor kontrollerar även andra värden men det är glukos man ska kolla efter i detta sammanhang.
Vi vet idag alldeles för lite om hur diabetes nedärvs på hamster för att kunna sätta upp generella regler gällande aveln på våra sällskapsdjur. Däremot kan vi använda vårt sunda förnuft och ta vara på den forskning på människor som finns idag. Uppfödare bör alltid kolla sina djur för diabetes innan man sätter ihop dem för parning! Gärna två gånger med åtminstone några veckors mellanrum om man vill vara säker på att djuren inte är drabbade. Likadant är det med ungar som föds, de bör testas två gånger innan de säljs och med fördel mellan 4 – 8 veckors ålder.
Det finns aldrig några garantier för att djuren kommer att förbli friska om de är fritestade som ungar eftersom diabetes många gånger kan dyka upp senare i åldern. Därför bör man inte para för unga individer; hanar kan man med fördel vänta med att använda i avel tills de blivit sex månader eller gärna äldre. Honor bör man vänta med tills de är fem-sex månader gamla för att försöka undvika eventuell diabetes. Glöm inte att testa avelsdjur innan parning! Det är tråkigt om man tagit en kull på ett avelspar vid fyra månaders ålder om någon av dem sedan utvecklar diabetes vid sex månaders ålder.
Hur fungerar stickorna?
Urinstickorna är väldigt lätta att använda och det enda man behöver utöver stickorna och dess färgkarta är en ren och tom transportbur eller en back av något slag. I den sätter man ner hamstern och väntar på att den kissat ett par droppar. Därefter sätter du ner stickan i urinen och avläser svaret efter instruktionerna på burken. På färgkartan kan du avläsa stickans resultat; ju mer socker det finns i urinen desto mer ändrar stickan färg från ljus till mörk. Vid normala och mycket låga halter av socker i urinen ändras färgen inte alls.
Urinstickor fanns tidigare att köpa på apotek men nu har de slutat att ta in dessa stickor. Troligtvis på grund av att det på människor oftast testas genom andra metoder så som t.ex. blodprov. Nu får man istället beställa via olika hemsidor på nätet eller till exempel eBay. Var noga med eventuella frakt och tullavgifter från andra länder. Fråga din uppfödare om du misstänker diabetes hos din dvärghamster, ofta har denna urinstickor hemma och kan skicka till dig.
Det finns två olika typer av diabetes, typ 1 och typ 2 (mer om dessa i avsnitten nedan.) Genom att testa med urinstickor kan båda typerna av diabetes upptäckas. Diabetes är en sjukdom som ger förhöjda nivåer av blodsocker (glukos). Högt blodsocker beror på minskade insulinnivåer eller sämre verkan av insulinet. Insulin är ett hormon som skapas i bukspottkörteln och har som viktigaste uppgift att styra blodsockernivån. Vid typ 1 (insulinberoende) finns det ingen insulinproduktion alls. Vid typ 2 är insulinproduktionen minskad eller insulinet inte tillräckligt bra. Normalt ska det inte finnas socker i urinen. Njurarna, som är de organ som producerar urin, filtrerar bort ämnen i blodet som ska lämna kroppen via urinen. Socker ska inte filtreras ut till urinen och kissas ut. Det ska stanna i kroppen och användas som energi. Om sockerhalten i blodet blir tillräckligt högt klarar inte njurarna av att hålla kvar allt socker i blodet utan en del socker sipprar ut genom njurarnas filtreringsmekanism och hamnar i urinen. Det är det urinstickorna reagerar på.
Det är svårt att säga hur pass tillförlitliga stickorna är men de ger en bra indikation och har en hög dokumenterad tillförlitlighet på människor. Med tanke på sjukdomsförloppet hos diabetes bör man för säkerhets skull testa avelsdjur och ungar minst två gånger och vid olika tidpunkter. Lita inte blint på ett utslag utan prova gärna igen med några veckors mellanrum.
Quicktest skriver t.ex på sin hemsida om sina urinstickor; "faktum är att många vårdcentraler nu har börjat använda urinstickor istället då de är mycket tillförlitliga. Stickorna har 96% tillförlitlighet."
Vad innebär ett positivt utslag?
Om urinstickan ändrar färg så har djuret glukos i urinen; men man vet fortfarande inte vad som orsakar det. Det kan i vissa fall vara stress som ligger bakom ett positivt utslag, en hamster som flyttat till ny bur eller nytt hem. När hamstern är stressad frigörs ett antal stresshormoner i kroppen och dessa försämrar kroppens känslighet för insulin och påverkar blodsockret negativt. Det är därför man med fördel kan vänta två- tre veckor tills man testar på nytt och om det är miljön som stressar hamstern att den får en chans att lugna ner sig. Har man tur får man inget utslag nästa gång man testar och då kan man troligtvis pusta ut, orsaken kan då ha varit stress eller liknande. Om hamstern däremot fortsätter att visa glukos i urinen så bör man ha den under uppsikt - den kan leva ett långt och friskt liv ändå och behöver inte utveckla diabetes. Men man bör inte avla på en sådan individ då det finns en viss risk att det kan nedärvas till avkomman. Självklart ska man inte avla på djur som faktiskt utvecklat diabetes, det skadar inte att förtydliga det!
En hamster som visat på glukos vid flertalet gånger behöver som sagt inte utveckla diabetes, men risken finns och därför bör man informera en eventuell köpare om läget och även understryka vikten av att djuret inte ska avlas vidare på.
De första symptomen på diabetes är att hamstern börjar dricka och kissa mycket. En frisk dvärghamster dricker ca 5 ml vatten per dag och en sjuk hamster kan dricka 5 – 10 gånger mer. Kroppliga symtom kan variera från extremt aktiv, apatisk, förlora vikt och vissa blir även agressiva. Om blodsockernivån blir för låg kan hamstern börja skaka, få hjärtklappning, börja andas tungt m.m. Ett annat tecken är att hamsterns urin ofta ändrar karaktär och blir med "knäckig" i konsistensen. Man kan även se förändringar i djurens beteende sinsemellan, att djur som tidigare fungerat väldigt bra ihop plötsligt kan börja bråka med varandra. Det kan såklart bero på andra orsaker också men det kan vara bra att ha i bakhuvudet ifall de börjar bråka eller jaga varandra. Det skadar inte att testa dem då för att se om det kan bero på förändrade glukosvärden. Det snabbaste sättet att testa en hamster för diabetes är via urinstickor för glukos i urinen. Urinstickorna finns i olika märken och en del stickor kontrollerar även andra värden men det är glukos man ska kolla efter i detta sammanhang.
Vi vet idag alldeles för lite om hur diabetes nedärvs på hamster för att kunna sätta upp generella regler gällande aveln på våra sällskapsdjur. Däremot kan vi använda vårt sunda förnuft och ta vara på den forskning på människor som finns idag. Uppfödare bör alltid kolla sina djur för diabetes innan man sätter ihop dem för parning! Gärna två gånger med åtminstone några veckors mellanrum om man vill vara säker på att djuren inte är drabbade. Likadant är det med ungar som föds, de bör testas två gånger innan de säljs och med fördel mellan 4 – 8 veckors ålder.
Det finns aldrig några garantier för att djuren kommer att förbli friska om de är fritestade som ungar eftersom diabetes många gånger kan dyka upp senare i åldern. Därför bör man inte para för unga individer; hanar kan man med fördel vänta med att använda i avel tills de blivit sex månader eller gärna äldre. Honor bör man vänta med tills de är fem-sex månader gamla för att försöka undvika eventuell diabetes. Glöm inte att testa avelsdjur innan parning! Det är tråkigt om man tagit en kull på ett avelspar vid fyra månaders ålder om någon av dem sedan utvecklar diabetes vid sex månaders ålder.
Hur fungerar stickorna?
Urinstickorna är väldigt lätta att använda och det enda man behöver utöver stickorna och dess färgkarta är en ren och tom transportbur eller en back av något slag. I den sätter man ner hamstern och väntar på att den kissat ett par droppar. Därefter sätter du ner stickan i urinen och avläser svaret efter instruktionerna på burken. På färgkartan kan du avläsa stickans resultat; ju mer socker det finns i urinen desto mer ändrar stickan färg från ljus till mörk. Vid normala och mycket låga halter av socker i urinen ändras färgen inte alls.
Urinstickor fanns tidigare att köpa på apotek men nu har de slutat att ta in dessa stickor. Troligtvis på grund av att det på människor oftast testas genom andra metoder så som t.ex. blodprov. Nu får man istället beställa via olika hemsidor på nätet eller till exempel eBay. Var noga med eventuella frakt och tullavgifter från andra länder. Fråga din uppfödare om du misstänker diabetes hos din dvärghamster, ofta har denna urinstickor hemma och kan skicka till dig.
Det finns två olika typer av diabetes, typ 1 och typ 2 (mer om dessa i avsnitten nedan.) Genom att testa med urinstickor kan båda typerna av diabetes upptäckas. Diabetes är en sjukdom som ger förhöjda nivåer av blodsocker (glukos). Högt blodsocker beror på minskade insulinnivåer eller sämre verkan av insulinet. Insulin är ett hormon som skapas i bukspottkörteln och har som viktigaste uppgift att styra blodsockernivån. Vid typ 1 (insulinberoende) finns det ingen insulinproduktion alls. Vid typ 2 är insulinproduktionen minskad eller insulinet inte tillräckligt bra. Normalt ska det inte finnas socker i urinen. Njurarna, som är de organ som producerar urin, filtrerar bort ämnen i blodet som ska lämna kroppen via urinen. Socker ska inte filtreras ut till urinen och kissas ut. Det ska stanna i kroppen och användas som energi. Om sockerhalten i blodet blir tillräckligt högt klarar inte njurarna av att hålla kvar allt socker i blodet utan en del socker sipprar ut genom njurarnas filtreringsmekanism och hamnar i urinen. Det är det urinstickorna reagerar på.
Det är svårt att säga hur pass tillförlitliga stickorna är men de ger en bra indikation och har en hög dokumenterad tillförlitlighet på människor. Med tanke på sjukdomsförloppet hos diabetes bör man för säkerhets skull testa avelsdjur och ungar minst två gånger och vid olika tidpunkter. Lita inte blint på ett utslag utan prova gärna igen med några veckors mellanrum.
Quicktest skriver t.ex på sin hemsida om sina urinstickor; "faktum är att många vårdcentraler nu har börjat använda urinstickor istället då de är mycket tillförlitliga. Stickorna har 96% tillförlitlighet."
Vad innebär ett positivt utslag?
Om urinstickan ändrar färg så har djuret glukos i urinen; men man vet fortfarande inte vad som orsakar det. Det kan i vissa fall vara stress som ligger bakom ett positivt utslag, en hamster som flyttat till ny bur eller nytt hem. När hamstern är stressad frigörs ett antal stresshormoner i kroppen och dessa försämrar kroppens känslighet för insulin och påverkar blodsockret negativt. Det är därför man med fördel kan vänta två- tre veckor tills man testar på nytt och om det är miljön som stressar hamstern att den får en chans att lugna ner sig. Har man tur får man inget utslag nästa gång man testar och då kan man troligtvis pusta ut, orsaken kan då ha varit stress eller liknande. Om hamstern däremot fortsätter att visa glukos i urinen så bör man ha den under uppsikt - den kan leva ett långt och friskt liv ändå och behöver inte utveckla diabetes. Men man bör inte avla på en sådan individ då det finns en viss risk att det kan nedärvas till avkomman. Självklart ska man inte avla på djur som faktiskt utvecklat diabetes, det skadar inte att förtydliga det!
En hamster som visat på glukos vid flertalet gånger behöver som sagt inte utveckla diabetes, men risken finns och därför bör man informera en eventuell köpare om läget och även understryka vikten av att djuret inte ska avlas vidare på.
Exempelbild på hur ett bra resultat kan se ut; negativt på stickan innebär att hamstern inte har glukos i urinen.
Kan man avla på syskonen?
Om båda föräldrarna är fria och det bara är en unge av 1-2 kullar som visat på glukos i urinen så kan man avla vidare på något av syskonen så länge man försöker ha lite koll på vad man väljer för partner. Det kan vara klokt att inte avla på många syskon men man kan behålla enstaka själv för eventuell avel och sälja resten till sällskap. Alternativt behålla hela kullen själv för vidare utvärdering. Det är svårt att säga var man bör dra gränsen, alla tänker lite olika kring detta ämne men är man osäker över hur man borde agera så kan man med fördel fråga en mer erfaren uppfödare. Andras tankesätt och erfarenheter kan hjälpa till otroligt mycket när man själv står rådvill. Det kan spara både dig och arten onödig sorg och olycka!
Exempel:
Om man tar en kull och ena föräldern (vi säger pappan i detta fall) utvecklar diabetes efter att han har blivit förälder- så får man hålla ett öga på ungarna;
* Om samtliga ungar i kullen klarar testerna är de förhoppningsvis fria men eventuella bärare av anlaget för diabetes. Man bör kunna ta en kull på i alla fall någon av dem men den du tänkt avla på bör inte användas i avel allt för tidigt. Kolla gärna upp den blivande partnern också och hör med uppfödaren till denne om det förekommit diabetes i någon av de senare leden. Man får en sådan gång vara lite mer försiktig så man inte "dubblerar" eventuella anlag för diabetes.
Det finns även en annan möjlighet att avla vidare; är det pappan till kullen som utvecklat diabetes och alla ungar verkar friska så kan man ta en till kull på mamman och en annan hane. På så vis kan man undvika att få sjuka ungar även om mamman kanske bär på anlagen även hon.
* Om någon eller flera av ungarna visar på glukos gör man klokast i att inte avla vidare på varken ungar, pappa eller mamma. Det tyder på att det kan vara en dålig kombination med just de föräldrarna.
Om båda föräldrarna är fria och det bara är en unge av 1-2 kullar som visat på glukos i urinen så kan man avla vidare på något av syskonen så länge man försöker ha lite koll på vad man väljer för partner. Det kan vara klokt att inte avla på många syskon men man kan behålla enstaka själv för eventuell avel och sälja resten till sällskap. Alternativt behålla hela kullen själv för vidare utvärdering. Det är svårt att säga var man bör dra gränsen, alla tänker lite olika kring detta ämne men är man osäker över hur man borde agera så kan man med fördel fråga en mer erfaren uppfödare. Andras tankesätt och erfarenheter kan hjälpa till otroligt mycket när man själv står rådvill. Det kan spara både dig och arten onödig sorg och olycka!
Exempel:
Om man tar en kull och ena föräldern (vi säger pappan i detta fall) utvecklar diabetes efter att han har blivit förälder- så får man hålla ett öga på ungarna;
* Om samtliga ungar i kullen klarar testerna är de förhoppningsvis fria men eventuella bärare av anlaget för diabetes. Man bör kunna ta en kull på i alla fall någon av dem men den du tänkt avla på bör inte användas i avel allt för tidigt. Kolla gärna upp den blivande partnern också och hör med uppfödaren till denne om det förekommit diabetes i någon av de senare leden. Man får en sådan gång vara lite mer försiktig så man inte "dubblerar" eventuella anlag för diabetes.
Det finns även en annan möjlighet att avla vidare; är det pappan till kullen som utvecklat diabetes och alla ungar verkar friska så kan man ta en till kull på mamman och en annan hane. På så vis kan man undvika att få sjuka ungar även om mamman kanske bär på anlagen även hon.
* Om någon eller flera av ungarna visar på glukos gör man klokast i att inte avla vidare på varken ungar, pappa eller mamma. Det tyder på att det kan vara en dålig kombination med just de föräldrarna.
Bilden ovan visar två exempel på hur utfallet i en kull skulle kunna se ut.
Övre exemplet: Två friska föräldrar ger 100% friska ungar.
Nedre exemplet: En frisk förälder som paras med en som riskerar att bära på anlag för diabetes (möjlig bärare) ger i teorin 50% friska ungar och 50% möjliga bärare.
Övre exemplet: Två friska föräldrar ger 100% friska ungar.
Nedre exemplet: En frisk förälder som paras med en som riskerar att bära på anlag för diabetes (möjlig bärare) ger i teorin 50% friska ungar och 50% möjliga bärare.
Bilden ovan visar två exempel på hur utfallet i en kull skulle kunna se ut.
Övre exemplet: En frisk förälder som paras med en som har diabetes ger i teorin 100% möjliga bärare.
Nedre exemplet: Två möjliga bärare ger i teorin 50% möjliga bärare, 25% helt friska ungar samt 25% ungar med diabetes.
Övre exemplet: En frisk förälder som paras med en som har diabetes ger i teorin 100% möjliga bärare.
Nedre exemplet: Två möjliga bärare ger i teorin 50% möjliga bärare, 25% helt friska ungar samt 25% ungar med diabetes.
Bilden ovan visar två exempel på hur utfallet i en kull skulle kunna se ut.
Övre exemplet: En möjlig bärare som paras med en hamster som har diabetes ger i teorin 50% möjliga bärare samt 50% sjuka ungar.
Nedre exemplet: Två hamstrar med diabetes ger 100% sjuka ungar.
Övre exemplet: En möjlig bärare som paras med en hamster som har diabetes ger i teorin 50% möjliga bärare samt 50% sjuka ungar.
Nedre exemplet: Två hamstrar med diabetes ger 100% sjuka ungar.
Med tanke på att diabetes ärftlighet inte är helt kartlagd kan man inte utesluta alla djur som finns bakåt i mamman och pappans stamtavla bara på grund av en eller flera ungar gett utslag för glukos- då har vi snart ingenting kvar att avla på. Istället får man acceptera att problemet finns bland hamster och försöka ta sig runt problemet med andra individer; en syster eller bror till mamman eller pappan kan ge helt friska ungar i kombination med en annan partner. Det finns diabetes i de flesta linjer, både svenska och utländska- det finns bara i olika utsträckning. Ibland bryter det ut och ibland inte. Man kan kalla det otur att hitta fel kombinationer för det är omöjligt att veta i förväg var det kan tänkas dyka upp och i vilken utsträckning. Eftersom problemet finns i alla linjer ska man inte heller beskylla någon särskild uppfödare!
Självklart är det trist att behöva ta beslut om att kanske inte avla vidare på ungar som är har allt man önskat sig i en framtida avelshamster eller sällskapshamster. Man måste tänka långsiktigt och det finns inga genvägar när det kommer till avel, sjukdomar och defekter utan det är hårt arbete och tuffa beslut som gäller. Man måste tyvärr vara beredd på att diabetes kan dyka upp och det gäller att göra det bästa av situationerna som dyker upp under vägens gång.
Fodersrelaterad diabetes?
I dagsläget vet vi inte om felaktig utfodring till våra djur kan utlösa diabetes. I den forskning som finns på människor är det typ 2-diabetes som är livsstilsrelaterad. I texten nedan lyder beskrivningen såhär; "levnadsvanorna anses spela en viktig roll vid typ 2-diabetes där mat, övervikt och stillasittande har betydelse för uppkomsten. Men även om sambandet med livsstil är väldigt starkt så räcker inte det, forskarna tror idag att ca 75% av alla fall med typ 2 diabetes är livsstilsrelaterade." Detta beskriver den forskning som finns på människor och vi vet ännu inte vilken typ av diabetes som drabbar våra hamstrar. Felaktig utfodring är troligtvis ingen orsak till diabetes och det finns ingen forskning som bevisar att fel kost på hamstrar kan utlösa diabetes. En hamster som redan utvecklat diabetes mår däremot sämre av dålig kost och generellt sett bör man vara försiktig med sockerhaltiga livsmedel till dvärghamstrar. Man bör alltid sträva efter att ge sina djur ett så naturligt och välsammansatt foder som möjligt, oavsett om diabetes kan utlösas av fel foder eller inte.
Det finns många olika foderblandingar att köpa i handeln men det är långt ifrån alla blandningar som är bra. Det som är viktigt att tänka på är att många av dessa pelletsblandingar har alldeles för mycket tillsatt socker i sig. En del innehåller dessutom torkad frukt och majs som är väldigt rikt på socker och som därför inte bör ges till dvärghamstrar. Kosten till dvärghamstrar är ett kapitel i sig men sammanfattningsvis kan man säga att man bör undvika socker och enkla kolhydrater som lätt omvandlas till socker. Man ska fokusera på fiberrika livsmedel och varierande grönsaker. Fibrer hjälper till att hålla blodsockernivåerna stabila. Även protein är viktigt då de håller glukosnivåerna i balans. Hälsosamma proteinrika livsmedel inkluderar ägg, kokt kyckling, kokt fisk, linser och bönor med mera. Däremot ska man inte överdriva proteinhalten utan försöka ha en bra balans och variera färskfodret. Det man bör undvika är livsmedel som innehåller allt som slutar på "os"; sackaros, laktos , dextros, maltos, fruktos, (fruktos är det naturliga sockret som finns i frukt) men också maltodextriner, melass, majssirap, honung och andra söta saker. Fruktos är det sötaste naturligt förekommande sockret och det uppskattas vara dubbelt så sött som vanligt bordssocker, sackaros. Fruktos finns i all frukt men också i vissa rotgrönsaker såsom betor, potatis, sötpotatis, persilja med mera. Där är det bättre att ge broccoli, spenat och selleri till sina dvärghamstrar. Man bör undvika enkla sockerarter i form av komplexa kolhydrater så som ris och pasta. Även morötter, ärtor och majs bör man undvika, eller åtminstone inte ge i några större mängder eller för ofta! Bättre alternativ är då bönor, broccoli, vitkål, selleri, grönkål och vattenkrasse.
Man bör vara uppmärksam och hålla lite koll på sin hamsters vikt. Dvärghamstrar har en rund form naturligt men de ska inte ha tydliga fettvalkar. Alla hamsterarter ska ha fri tillgång till sin foderblandning dygnet runt i och med att de har en hög förbränning och måste kunna äta vid behov. Det gäller även dvärghamstrar. Därför måste fodret vara anpassat till individen. Har man en eller flera runda dvärghamstrar är det en god idé att inte fylla på matskålen för ofta utan varannan till var tredje dag kan vara mer lämpligt. Strö gärna ut en del av maten i bottenströet så djuren får leta efter den. Det ger bra stimulans och hamstern får då utöva sitt naturliga beteende att leta efter föda samtidigt som den får röra på sig.
Självklart är det trist att behöva ta beslut om att kanske inte avla vidare på ungar som är har allt man önskat sig i en framtida avelshamster eller sällskapshamster. Man måste tänka långsiktigt och det finns inga genvägar när det kommer till avel, sjukdomar och defekter utan det är hårt arbete och tuffa beslut som gäller. Man måste tyvärr vara beredd på att diabetes kan dyka upp och det gäller att göra det bästa av situationerna som dyker upp under vägens gång.
Fodersrelaterad diabetes?
I dagsläget vet vi inte om felaktig utfodring till våra djur kan utlösa diabetes. I den forskning som finns på människor är det typ 2-diabetes som är livsstilsrelaterad. I texten nedan lyder beskrivningen såhär; "levnadsvanorna anses spela en viktig roll vid typ 2-diabetes där mat, övervikt och stillasittande har betydelse för uppkomsten. Men även om sambandet med livsstil är väldigt starkt så räcker inte det, forskarna tror idag att ca 75% av alla fall med typ 2 diabetes är livsstilsrelaterade." Detta beskriver den forskning som finns på människor och vi vet ännu inte vilken typ av diabetes som drabbar våra hamstrar. Felaktig utfodring är troligtvis ingen orsak till diabetes och det finns ingen forskning som bevisar att fel kost på hamstrar kan utlösa diabetes. En hamster som redan utvecklat diabetes mår däremot sämre av dålig kost och generellt sett bör man vara försiktig med sockerhaltiga livsmedel till dvärghamstrar. Man bör alltid sträva efter att ge sina djur ett så naturligt och välsammansatt foder som möjligt, oavsett om diabetes kan utlösas av fel foder eller inte.
Det finns många olika foderblandingar att köpa i handeln men det är långt ifrån alla blandningar som är bra. Det som är viktigt att tänka på är att många av dessa pelletsblandingar har alldeles för mycket tillsatt socker i sig. En del innehåller dessutom torkad frukt och majs som är väldigt rikt på socker och som därför inte bör ges till dvärghamstrar. Kosten till dvärghamstrar är ett kapitel i sig men sammanfattningsvis kan man säga att man bör undvika socker och enkla kolhydrater som lätt omvandlas till socker. Man ska fokusera på fiberrika livsmedel och varierande grönsaker. Fibrer hjälper till att hålla blodsockernivåerna stabila. Även protein är viktigt då de håller glukosnivåerna i balans. Hälsosamma proteinrika livsmedel inkluderar ägg, kokt kyckling, kokt fisk, linser och bönor med mera. Däremot ska man inte överdriva proteinhalten utan försöka ha en bra balans och variera färskfodret. Det man bör undvika är livsmedel som innehåller allt som slutar på "os"; sackaros, laktos , dextros, maltos, fruktos, (fruktos är det naturliga sockret som finns i frukt) men också maltodextriner, melass, majssirap, honung och andra söta saker. Fruktos är det sötaste naturligt förekommande sockret och det uppskattas vara dubbelt så sött som vanligt bordssocker, sackaros. Fruktos finns i all frukt men också i vissa rotgrönsaker såsom betor, potatis, sötpotatis, persilja med mera. Där är det bättre att ge broccoli, spenat och selleri till sina dvärghamstrar. Man bör undvika enkla sockerarter i form av komplexa kolhydrater så som ris och pasta. Även morötter, ärtor och majs bör man undvika, eller åtminstone inte ge i några större mängder eller för ofta! Bättre alternativ är då bönor, broccoli, vitkål, selleri, grönkål och vattenkrasse.
Man bör vara uppmärksam och hålla lite koll på sin hamsters vikt. Dvärghamstrar har en rund form naturligt men de ska inte ha tydliga fettvalkar. Alla hamsterarter ska ha fri tillgång till sin foderblandning dygnet runt i och med att de har en hög förbränning och måste kunna äta vid behov. Det gäller även dvärghamstrar. Därför måste fodret vara anpassat till individen. Har man en eller flera runda dvärghamstrar är det en god idé att inte fylla på matskålen för ofta utan varannan till var tredje dag kan vara mer lämpligt. Strö gärna ut en del av maten i bottenströet så djuren får leta efter den. Det ger bra stimulans och hamstern får då utöva sitt naturliga beteende att leta efter föda samtidigt som den får röra på sig.
Diabetes på människor
Vad är diabetes och vad säger forskningen om ärftlighet?
Trots mycket forskning vet man fortfarande inte vad som orsakar diabetes. Diabetes Mellitus är egentligen inte en utan flera sjukdomar. Typ 1 och typ 2 diabetes är de som dominerar och dessa typer står för ca 90% av all diabetes. Det man vet idag är att de orsakas av en blandning av arv och miljö. Den gemensamma nämnaren för dessa två typer av diabetes är att blodsockret är för högt. Det finns flera olika ärftliga faktorer som ökar risken att utveckla diabetes. Vilket har gjort att diabetes benämns som en komplex sjukdom, polygen, som inte följer enkla ärftlighetsmodeller. Vilken typ av diabetes som drabbar dvärghamstrar är ännu osäkert varpå det kan vara bra att läsa på om både typ 1 och typ 2 diabetes.
Vad är insulin?
Insulin är ett livsnödvändigt hormon som bildas i bukspottkörteln och som krävs för att cellerna ska kunna tillgodogöra sig socker och näring från maten. Insulin reglerar energiomsättningen för födoämnena kolhydrater, fett och protein. Insulinet utsöndras från bukspottkörteln och går sedan ut i blodet. För att sockermolekylerna sedan ska kunna gå över från blodet och in i kroppens olika celler så behövs insulin. Man kan tänka på insulinet som en nyckel som öppnar en dörr i cellväggen så att sockermolekylerna kan komma in. Om det finns för lite insulin stannar sockret kvar i blodet och cellerna får för lite energi och dessutom blir blodsockret högt. Insulin har även effekter på kroppens omsättning av fettsyror och gör att triglycerider tas upp i blodet.
Insulin producerat främst efter en måltid men det finns alltid en liten mängd insulin i blodet vilket håller sockerämnesomsättningen i balans. Utan denna basnivå av insulin börjar kroppen själv producera socker, vilket framförallt sker under natten. Utöver det insulin som utsöndras vid måltid så finns det alltså även ett grundbehov av insulin mellan måltiderna . Med brist på insulin och/eller vid insulinresistens stiger sockernivån i blodet och skadar nerver och kärl i hjärtat, ögon, njurar, fötter mm. Dessa komplikationer är inte aktuella hos dvärghamstrar då de oftast insjuknar så pass fort att de aldrig hinner leva med sin diabetes under någon längre tid. Men för oss människor, som med dagens hjälpmedel kan leva ett långt liv med diabetes så finns det komplikationer som kan uppstå på sikt.
Om blodsockret stiger och blir väldigt högt kan man till exempel få syraförgiftning, så kallad ketoacidos. Det är ett akut och livshotande tillstånd, ibland kan orsaken till syraförgiftning vara någon typ av infektionssjukdom som ökar insulinbehovet men det kan också bero på att man som diabetiker inte har tagit sitt insulin i tillräckliga doser under en viss tid. En tredje orsak kan vara stopp i insulintillförseln om man behandlas med insulinpump. Symptom på syraförgiftning kan komma ganska snabbt, allt ifrån några timmar upp till flera dygn. Komplikationer som utvecklas under en längre tid är skador i små och stora blodkärl. Skador i de små blodkärlen kan leda till att man får nedsatt syn, nedsatt njurfunktion samt försämrad blodcirkulation och känsel i fötterna. Skador i de stora blodkärlen kan leda till kärlkramp, hjärtinfarkt eller stroke och är vanligast vid typ 2-diabetes.
Typ 1 diabetes.
Vid typ 1-diabetes har kroppens egen insulinproduktion helt upphört. Av någon okänd anledning angriper och förstör kroppens immunsystem de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist. Typ 1 diabetes är en så kallad autoimmun sjukdom vilket betyder att sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar, som ska skydda oss mot infektioner och andra hot utifrån, av någon anledning tar miste och förstör de celler som producerar insulin. Immunförsvaret vänder sig mot kroppen genom att de t-celler vi alla har för att motverka och stå emot främmande ämnen (t.ex virus och bakterier), går från att vara ”vänner till fiender” och gör autoantikroppar som sakta men säkert börjar förstöra de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln. Får man en autoantikropp kan det ta flera år innan typ 1 diabetes brutit ut, får man alla fyra är förloppet däremot väldigt snabbt. Så småningom är insulinproduktionen helt utslagen och diagnosen diabetes ett faktum. Vid typ 1 diabetes råder total insulinbrist och då kan inte glukos i blodet släppas in i cellerna och förbrännas utan finns kvar ute i blodet. Insulinet ”öppnar” nämligen cellerna- och blodsockret stiger.
Man vet att sjukdomen är multifaktoriell, det vill säga den kan uppstå av fler än en orsak. För autoimmun typ 1 diabetes krävs riskgener; väldigt få insjuknar utan någon av de riskgener man hittills sett koppling till. Man ser också en förhållandevis stark koppling till virus, särskilt för IAA, insulinautoantikroppen, vilken är en av de fyra autoantikroppar som kan uppstå. Man ser även en eventuell koppling till en grupp kallad Enterovirus (då i synnerhet Coxsackievirus B4, läs mer under * Vanligt virus kan ligga bakom diabetes typ 1 och typ 2.) Utöver detta krävs en eller flera s.k. "triggers." Triggers kan till exempel vara infektioner, stress eller något annat i miljön. Det kan vara någonting som händer under graviditeten, vid födseln eller under småbarnsåren.
Symptom på sjukdomen visar sig först när 70-80% av de insulinproducerande cellerna redan har förstörts, det är därför sjukdomsförloppet är så snabbt. De första tecknen brukar vara stora urinmängder, ökad törst och onormal trötthet, ibland också viktnedgång. De stora urinmängderna beror på att socker utsöndras med urinen genom njurarna och att sockret drar med sig vatten. Törsten är en signal om de stora vätskeförlusterna med urinen. Trötthet och viktförlust beror på de allvarliga störningar som uppstår i ämnesomsättningen, som också beror på insulinbristen.
Varför immunsystemet, som är till för att försvara kroppen mot infektioner, angriper och förstör de egna insulinproducerande cellerna, vet man inte. Många forskare menar att det krävs en kombination av dels ett ärftligt anlag och dels någon yttre miljöfaktor, det spekuleras i om virus eller kemikalier kan fungera som den tändande gnista som startar angreppet. Men det finns inget svar på frågan idag.
Ärftlighet. Arvsgången vid typ 1-diabetes är komplicerad och till stora delar fortfarande okänd. Den ärftliga risken är tydlig, barn till föräldrar med typ 1 diabetes löper större risk att drabbas och ett syskon till en typ 1 diabetiker har ungefär åtta gånger större risk än barn i allmänhet. Däremot så är det bara 15 % av nyinsjuknade patienter som har en mamma, pappa eller ett syskon med sjukdomen.
Det är som sagt komplicerat, men även om ett barn till en förälder med typ 1-diabetes har större risk att själv drabbas så är det ändå mindre än 5% risk. Om båda föräldrarna har typ 1-diabetes ökar risken för barnet till mellan 10-20% procent. Men nio av tio av alla barn som insjuknar har ingen nära släkting med typ 1-diabetes. Därför kan man inte säga att det enbart är de som ligger i riskzonen för att utveckla diabetes typ 1 som får det, det är alltså vanligare att det dyker upp där det inte finns i generna.
Ärftligheten är idag enligt följande (observera att risk inte innebär insjuknande)
* En person utan nära anhörig med typ 1 diabetes har 1,5% - 2% risk att själv drabbas av typ 1 diabetes.
* En vars mor har typ 1 diabetes har ca 3% risk att drabbas.
* En vars far har typ 1 diabetes har ca 6% risk att själv bli drabbad.
* Ett syskon till ett barn med typ 1 diabetes har ca 8% risk.
Det är lite förvirrande när man pratar om riskgrupper i samma andetag som att det faktiskt är vanligare att diabetes dyker upp i familjer där det inte finns sedan tidigare. Det lättaste sättet att förstå det är att tänka lite som så; att risken kan vara förhöjd utan att diabetes bryter ut. Bara för att du ligger i en riskgrupp behöver inte det betyda att du kommer att få diabetes, det är alltså vanligare att det dyker upp i gener där det inte funnits tidigare.
Vad menas med riskgener?
Det finns ett antal riskgener som är kända för typ 1 diabetes. Merparten av dem tillhör det så kallade HLA-systemet som reglerar immunförsvarets sätt att arbeta genom att märka kroppens alla celler med en etikett. "Godkänd" står det på etiketten vilken fungerar som en frisedel. Tack vare den angriper inte immunsystemet kroppens egna celler. Alla andra infektionsämnen som till exempel virus och bakterier (men också transplanterade organ), saknar denna etikett och angrips. Forskarna menar att ungefär 60 % av den ärftliga risken för typ 1 diabetes finns i detta HLA-system och nio av tio barn som insjuknar har riskgener i HLA. 30% av alla barn som insjuknar i denna typ av diabetes har de två vanligaste varianterna, bland alla andra barn har endast 3% dessa två varianter. Men det genetiska arvet förklarar inte allt, riskgenerna är så vanliga i vår befolkning men ändå är det inte fler än 7 av 100 med kända riskgener som insjuknar, skulle det genetiska arvet vara den enda orsaken skulle siffran såklart vara betydligt högre.
Man har även identifierat HLA gener som skyddar mot typ 1 diabetes.
Miljön påverkar också.
Stora vetenskapliga undersökningar försöker besvara frågan vad som skiljer de barn som insjuknar från dem som inte gör det - trots att de har samma genetiska risk. Utgångspunkten för sökandet efter svar är att det måste vara något i barnens miljö som utlöser immunsystemets attack. Högst upp på de misstänktas lista står virusinfektioner. När ett virus tränger in i kroppen och angriper en cell aktiveras immunsystemet omedelbart. Den infekterade cellen förändras och etiketten visar nu att cellen har ett virus i sig. Det är då "Godkänd-etiketten" ändras till "underkänd" och då går det ut signaler till immunsystemet är att cellen är en fiende som ska förgöras.
Man kan spåra angreppet i blodet i form av antikroppar (som är vårt främsta vapen mot virusinfektioner.) Nio av tio barn som får diabetes har antikroppar som binder sig till ämnen som normalt finns i den insulinbildande cellens inre. Men det har visat sig att långt ifrån alla som har dessa antikroppar insjuknar. Hos många barn dyker de upp för att sedan försvinna igen utan att ha orsakat någon synbar skada och i andra fall kan det ta så lång tid som upp til 5-10 år innan sjukdomen bryter ut.
Men det finns fler saker man misstänker kan starta angreppet. Det kan vara något i ens kost, det kan vara läkemedel eller vaccin, fysisk eller psykisk stress, andra sjukdomar eller svåra familjeförhållanden. Allt detta registreras noggrant i undersökningarna som görs. Högt upp på listan över misstänkta faktorer står dock olika tarmvirus.
Typ 2 diabetes har de sista åren visat sig vara mer genetiskt betingat än vad man tidigare hade trott, den är också mer ärftlig än typ 1 diabetes. Inte heller här vet man vad som orsakar typ 2 diabetes, levnadsvanorna anses spela en viktig roll vid typ 2-diabetes där mat, övervikt och stillasittande har betydelse för uppkomsten. Men även om sambandet med livsstil är väldigt starkt så räcker inte det, forskarna tror idag att ca 75% av alla fall med typ 2 diabetes är livsstilsrelaterade. Övervikt är starkt kopplat till typ 2 diabetes, det brukar sägas att ca 80% av alla som får sjukdomen är överviktiga, samtidigt som ca 10% av överviktiga personer får typ 2 diabetes. Om övervikt var helt avgörande skulle naturligtvis fler drabbas av typ 2 diabetes, därför är det inte en uteslutande orsak. Även högt blodtryck och förhöjda blodfetter hör ihop med typ 2 diabetes och är riskfaktorer för att man kan utveckla denna typ av diabetes.
Vid typ 2-diabetes har bukspottskörteln blivit utmattad och orkar inte längre producera så mycket insulin som krävs. Vid övervikt krävs desto mer insulin varpå viktnedgång ofta hjälper till att hålla sjukdomen i schack. Debuten av typ 2-diabetes brukar vara mer smygande än vid typ 1 men symptomen är detsamma; ökad törst, stora urinmängder och trötthet. Många har typ 2-diabetes eller är på gränsen till att få det utan att de själva vet om det. Ofta upptäcks sjukdomen i samband med en vanlig hälsokontroll där man tar ett prov på blodsockret (eller som hos oss hamsterägare; via urinprov.)
När man upptäcker typ 2 diabetes produceras fortfarande insulin (oftast), men det insulin som produceras kan inte tillgodoses av cellerna på grund av nedsatt känslighet, så kallad insulinresistens. Resistens betyder att cellerna i muskler, lever och fettvävnad blir okänsliga för insulin och slutar ta upp sockret i blodet. Ungefär 80-90% av alla patienter uppvisar resistens så det är väldigt vanligt. Vad som orsakar resistens är ännu inte klarlagt men det karaktäriseras av bland annat förhöjda fria fettsyror i blodet. Många med insulinresistens kan kompensera detta med ökad insulinproduktion, flera studier har senaste åren visat att personer som får typ 2 diabetes saknar förmågan att öka frisättningen av insulin och då uppstår kroniskt höga nivåer av glukos i blodet. Vid typ 2-diabetes är förmågan att producera insulin inte helt borta men mängden insulin räcker helt enkelt inte för kroppens behov. Om man ligger i riskzonen för att få typ 2-diabetes så går det att minska risken med kost och motion, vilket inte är aktuellt för typ 1 diabetes.
Ärftlighet.
Typ 2-diabetes är en ärftlig sjukdom. Risken för att barn till typ 2-diabetiker själva ska utveckla sjukdomen är cirka 40 %, medan syskon till patienter med typ 2-diabetes har en trefaldigt ökad risk att insjukna jämfört med personer utan ärftlig belastning. Undersökningar av enäggstvillingar, som ju har exakt samma arvsanlag, visar att om den ena får typ 2-diabetes löper den andra 90% risk att också insjukna. Får en enäggstvilling typ 1-diabetes är risken för den andra mellan 25% -50 %. Där ser man tydligt att typ 2 är mer ärftlig än typ 1 diabetes.
* Vanligt virus kan ligga bakom diabetes typ 1 och typ 2.
Brittiska forskare som undersökt de insulinproducerande betacellerna från avlidna typ 1 och typ 2 diabetiker har funnit att cellerna har varit angripna av en sorts virus som ofta orsakar maginfektioner, så kallade enterovirus. 6 av 10 med typ 1 diabetes och 4 av 10 med typ 2 var infekterade. Bland icke-diabetiker var det långt färre.
Enterovirus har länge varit en av de huvudmisstänkta utlösarna av det autoimmuna angrepp som ligger bakom typ 1 diabetes. En svårighet har varit att tekniken tidigare inte varit tillräckligt känslig för att spåra virusinfektioner i cellerna men nu har man alltså kunnat se att cellerna varit infekterade. Att även typ 2 diabetiker oftare än normalt har infekterade betaceller med samma typ av virus är dock överraskande. Det stärker dessutom resonemanget om att de båda sjukdomarna har många gemensamma drag. Utseendet på virusinfektionen i betacellerna i den nu presenterade undersökningen var identiskt hos de avlidna typ 1 diabetikerna och typ 2 diabetikerna.
Autoimmuniteten är skillnaden. Forskarteamen tolkar sina resultat som att bland dem som är genetiskt sårbara för en autoimmun reaktion kan angreppet av enterovirus orsaka celldöd, vid typ 1 diabetes är det betacellerna som faller offer. Vid typ 2 diabetes däremot, som inte är en autoimmun sjukdom, kan virusangreppet försämra cellernas kapacitet att producera insulin. Detta i kombination med de större kraven på insulinproduktion (som är kopplat till övervikt och fetma,) orsakar typ 2 diabetes.
I laboratorieexperiment har man visat att närvaron av enterovirus minskar betacellenas kapacitet att frisätta insulin. Det är också känt från djurförsök att enterovirus kan orsaka diabetes; till exempel har forskare visat att enterovirus som de isolerat från en nyinsjuknad typ 1 diabetiker "smittade" möss med diabetes.
Forskarna tänker sig nu en utveckling i tre steg; först måste de kunna identifiera exakt vilken eller vilka sorters enterovirus det rör sig om. Det finns över hundra olika sorter så det är ett omfattande arbete som krävs. Nästa steg blir att kartlägga på vilket sätt viruset påverkar betacellerna och slutligen ska man försöka framställa ett vaccin mot virussorten. Det skulle kunna innebära en drastisk minskning av antalet personer som drabbas av diabetes.
Till sist kan jag tillägga att man har kunnat se att många Campbells som utvecklat diabetes även har haft en underliggande urininfektion eller njurinfektion. Det beror på ett försvagat immunsystem. Diabetiker är ofta mer mottagliga för infektioner överlag och har lättare att insjukna än friska individer. Man ser ett tydligt samband med infektioner och diabetes och där är de flesta forskare överens.
Skrivet och sammanfattat av Monica Lind 2018.
Korrekturläsning av Patricia Söderqvist.
Tack till alla som varit med och hjälpt till med denna artikel; har ni fler tankar/åsikter kring ämnet så vet ni var jag finns. Vi får försöka hjälpas åt så att vi kan hålla den så aktuell som möjligt. /Monica
Källor:
https://www.quicktest.se/testa-sig-for-diabetes/
https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/
https://www.diabetes.se/diabetes/leva/kroppen/stress/
https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/typer/typ-1/
https://www.diabetes.se/diabetes/lar-om-diabetes/typer/typ-2/
http://diabetesportalen.se/arkiv-foer-nyheter/vanligt-virus-bakom-saavael-typ-1-som-typ-2-diabetes/
http://diabetesportalen.se/foerdjupning/diabetes-olika-sjukdomar-med-likheter-och-saerdrag/naer-foersvaret-goer-myteri/
https://ssdf.nu/om-diabetes/om-diabetes/typ-2-diabetes
https://www.diabeteswellness.se/om-diabetes/komplikationer-och-foeljdsjukdomar
https://www.petcha.com/campbells-dwarf-hamsters-and-diabetes/
© Monica Lind
