Allmän fakta
Inkas Emori. Choklad sköldpadd Korthår.
Guldhamster
Latinskt namn: Mesocricetus auratus
Ursprungsland: Syrien (Aleppoplatån)
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca 175-225 g (privatuppfödd)
Längd: ca. 15 cm
Könsmognad: 4-5 veckor
Avelsmognad: En hona bör vara minst 5 månader innan första kullen, en hane gärna över 1 år.
Dräktighetstid: 16 dygn.
Kullstorlek: 6-10 st.
(Mesocricetus auratus) är en liten gnagare och är den mest välkända i underfamiljen "hamstrar". Den kallas ofta bara hamster och är ett vanligt sällskapsdjur och används också som försöksdjur. Troligen finns de ej kvar i det vilda.
Guldhamstern lever normalt 2- 3 år och blir 13-18 cm lång. I likhet med de flesta hamstrar har den kindpåsar som kan spännas ut så att de hänger ned till skulderbladen. Hamstern är känd för sin förmåga att bära med sig mat i kindpåsarna till sina bohålor, så stora mängder som 25 kg har påträffats i en bohåla som tillhörde en enda hamster.
Den vildlevande guldhamstern upptäcktes av den brittiska zoologen George Robert Waterhouse som hittade en äldre hona år 1839 i Syrien. Han döpte arten till Cricetus auratus betyder på latinska: Gyllene hamster. Denna hamsters päls fanns med i utställningen i Brittish Museum i London, sedan glömdes den bort i vetenskapliga kretsar i ett århundrade. Någon gång 1930 hittade en hebreiskt zoolog vid namn Israel Aharoni en hona med ungar i den Syriska öknen. Innan han kommit tillbaka med dom till laboratoriet hade dom flesta rymt eller dött.
Dom som fanns kvar skänktes till Jerusalems Hebreiska Universitet, där man med framgång födde fram flera.
Avkommor efter dessa hamstrar hamnade på laboratorier i hela världen för att användas till forskning. Dom kom till Storbritanien 1931 och nådde USA 1938. I stort sett alla tama guldhamstrar är avkomlingar till den kull som Aharoni hittade i Syrien.
I det vilda lever de i öknar och på stäpper där de livnär sig på frön, bär, blad och rötter. Men de äter även insekter.
Latinskt namn: Mesocricetus auratus
Ursprungsland: Syrien (Aleppoplatån)
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca 175-225 g (privatuppfödd)
Längd: ca. 15 cm
Könsmognad: 4-5 veckor
Avelsmognad: En hona bör vara minst 5 månader innan första kullen, en hane gärna över 1 år.
Dräktighetstid: 16 dygn.
Kullstorlek: 6-10 st.
(Mesocricetus auratus) är en liten gnagare och är den mest välkända i underfamiljen "hamstrar". Den kallas ofta bara hamster och är ett vanligt sällskapsdjur och används också som försöksdjur. Troligen finns de ej kvar i det vilda.
Guldhamstern lever normalt 2- 3 år och blir 13-18 cm lång. I likhet med de flesta hamstrar har den kindpåsar som kan spännas ut så att de hänger ned till skulderbladen. Hamstern är känd för sin förmåga att bära med sig mat i kindpåsarna till sina bohålor, så stora mängder som 25 kg har påträffats i en bohåla som tillhörde en enda hamster.
Den vildlevande guldhamstern upptäcktes av den brittiska zoologen George Robert Waterhouse som hittade en äldre hona år 1839 i Syrien. Han döpte arten till Cricetus auratus betyder på latinska: Gyllene hamster. Denna hamsters päls fanns med i utställningen i Brittish Museum i London, sedan glömdes den bort i vetenskapliga kretsar i ett århundrade. Någon gång 1930 hittade en hebreiskt zoolog vid namn Israel Aharoni en hona med ungar i den Syriska öknen. Innan han kommit tillbaka med dom till laboratoriet hade dom flesta rymt eller dött.
Dom som fanns kvar skänktes till Jerusalems Hebreiska Universitet, där man med framgång födde fram flera.
Avkommor efter dessa hamstrar hamnade på laboratorier i hela världen för att användas till forskning. Dom kom till Storbritanien 1931 och nådde USA 1938. I stort sett alla tama guldhamstrar är avkomlingar till den kull som Aharoni hittade i Syrien.
I det vilda lever de i öknar och på stäpper där de livnär sig på frön, bär, blad och rötter. Men de äter även insekter.
Guldhamstern är ett solitärt djur - det vill säga ensamlevande. Undantaget är när dom träffas för parning. Guldhamstern slåss till döden om man låter två hamstrar som inte ska paras träffas, så ha detta i åtanke när ni köper mer än en guldhamster. Efter åtta veckors ålder är det till och med olagligt att låta två guldhamstrar bo tillsammans.
Guldhamstern är ett nattaktivt djur, vilket betyder att den i fritt tillstånd är vaken på natten och sover större delen av dagen. I det vilda letar hamstern mat på natten bland annat för att det är svårare för rovdjur att upptäcka den då.
En guldhamster i fångenskap kan anpassa sig efter sin ägares dygnsrytm om ägaren väcker hamstern vid samma tid under en period. Då vaknar den till slut av sig själv vid denna tid. Det är dock inte bra att väcka en hamster i tid och otid eller mitt på dagen. Man kan med fördel göra för vana att mata hamstern vid middagstid så kan den vänja sig att kliva upp lite tidigare på eftermiddagen om man vill hinna umgås med den innan man själv går och lägger sig.
Guldhamstern är ett nattaktivt djur, vilket betyder att den i fritt tillstånd är vaken på natten och sover större delen av dagen. I det vilda letar hamstern mat på natten bland annat för att det är svårare för rovdjur att upptäcka den då.
En guldhamster i fångenskap kan anpassa sig efter sin ägares dygnsrytm om ägaren väcker hamstern vid samma tid under en period. Då vaknar den till slut av sig själv vid denna tid. Det är dock inte bra att väcka en hamster i tid och otid eller mitt på dagen. Man kan med fördel göra för vana att mata hamstern vid middagstid så kan den vänja sig att kliva upp lite tidigare på eftermiddagen om man vill hinna umgås med den innan man själv går och lägger sig.
Hamstrar har ingen koll på höjder och därför kan man inte lämna en hamster ensam att springa på en säng eller soffa, av den enkla anledningen brukar jag rekommendera att man gör i ordning en rasthage där hamstern kan springa "lös" och gräva, leka i kartonger, springa lite i ett hjul osv. En hage där hamstern får utlopp för sin energi och där du som ägare kan gå ifrån en stund utan att oroa dig över att hamstern kommer bort. Det är ovärderligt med en rymningssäker rasthage!
Dvärghamster, Campbells
|
Latinskt namn: Phodopus campbelli Ursprungsland: Kazakstan Livslängd: 2-3 år Vikt: ca. 55 - 65 g (privatuppfödd) Längd: 10 - 12 cm Könsmognad: 4 - 5 veckor Avelsmognad: Gärna minst 5 månader på hona, helst äldre på hane. Dräktighetstid: ca. 18 dygn Kullstorlek: ca. 10 st |
Ursprung
Campbells kommer ursprungligen från ett område som sträcker sig från Altaj vidare genom norra Mongoliet och Manchuriet (alltså vid gränsen mellan Kazakstan, Mongoliet och Kina) . Arten namngavs av Thomas Oldfield år 1905 och han döpte arten till Campbells dvärghamster (Phodopus campbelli) för att hedra WC Campbell som fångat in det första exemplaret den 1 Juli 1902. Numera så kan man finna Campbells i vilt tillstånd i Kina, Kazakstan, Mongoliet och Ryssland .
Utseende
Campbells är den största av våra fyra dvärghamsterarter med sina 10 - 12 cm från nos till svans och med en vikt på 55 - 65 gram. Campbells har oftast en väldigt rund och kompakt kropp, brett huvud och små ögon och öron. Campbells och vintervita kan vara svåra att se skillnad på. Det finns inget direkt kännetecken som skiljer den ena arten från den andra och det krävs viss övning för att artbestämma dem. Det är framför allt huvudets utseende som är olika; vintervita har oftast ett rektangulärt huvud med förhållandevis långt nosparti medan Campbells har ett mer triangulärt huvud med kortare nos och mer bredd mellan öronen.
Campbells finns, till skillnad från vintervita, i många olika färger, hårlag och teckningar. Campbells i vilt tillstånd har oftast färgen agouti. Även albino och argente har påträffats i det vilda, men alla de andra färgerna, teckningarna och hårlagen är något som har avlats fram i fångenskap. Vittecknat (mottled) var till exempel något som uppkom i England i början av 90-talet.
Campbells kommer ursprungligen från ett område som sträcker sig från Altaj vidare genom norra Mongoliet och Manchuriet (alltså vid gränsen mellan Kazakstan, Mongoliet och Kina) . Arten namngavs av Thomas Oldfield år 1905 och han döpte arten till Campbells dvärghamster (Phodopus campbelli) för att hedra WC Campbell som fångat in det första exemplaret den 1 Juli 1902. Numera så kan man finna Campbells i vilt tillstånd i Kina, Kazakstan, Mongoliet och Ryssland .
Utseende
Campbells är den största av våra fyra dvärghamsterarter med sina 10 - 12 cm från nos till svans och med en vikt på 55 - 65 gram. Campbells har oftast en väldigt rund och kompakt kropp, brett huvud och små ögon och öron. Campbells och vintervita kan vara svåra att se skillnad på. Det finns inget direkt kännetecken som skiljer den ena arten från den andra och det krävs viss övning för att artbestämma dem. Det är framför allt huvudets utseende som är olika; vintervita har oftast ett rektangulärt huvud med förhållandevis långt nosparti medan Campbells har ett mer triangulärt huvud med kortare nos och mer bredd mellan öronen.
Campbells finns, till skillnad från vintervita, i många olika färger, hårlag och teckningar. Campbells i vilt tillstånd har oftast färgen agouti. Även albino och argente har påträffats i det vilda, men alla de andra färgerna, teckningarna och hårlagen är något som har avlats fram i fångenskap. Vittecknat (mottled) var till exempel något som uppkom i England i början av 90-talet.
|
Beteende Campbells har fått ett ganska dåligt rykte genom åren eftersom de tidigare haft ett något revirvaktande beteende. Campbells är väldigt måna om sina revir och det finns vissa individer som gör utfall mot handen och till och med biter om man sticker ned handen i buren. Dock är detta något som har avlats bort genom åren, då uppfödare inte brukar avla på individer med ett revirvaktande och agressivt beteende. Nu för tiden brukar Campbells vara trevliga och snälla. De är däremot känsliga för felaktig mänsklig hantering. Till exempel om de blir jagade av händer eller om man rör små ungar och så vidare, så kan de utveckla ett agressivt beteende. Campbells har en tendens att känna med tänderna på saker som är främmande, vilket en hand kan vara till en början. Detta är ingenting som gör ont. Detta är hamsterns sätt att utforska det främmande föremålet och försöka lista ut vad det är. Därför är det inte ovanligt att man får sig ett litet nyp i fingret, på nageln eller att hamstern biter på allt nytt och främmande (till exempel dina kläder) någon gång i början. När den sedan har lärt sig vad det är, så brukar detta beteende lugna ned sig. (Eget tillägg; Ingen av mina djur nafsar, inte ens små ungar gör det vilket jag tycker är jätteskönt då jag har väldigt svårt för djur som nafsar. De få som nafsar i början slutar ganska fort när man har lärt känna varandra.) Campbells är extremt sociala djur och är väldigt uppmärksamma på sin omgivning. Till exempel så brukar de vakna och nyfiket komma ut ur huset då de hör att en människa rör sig vid buren. De brukar vara lätta att hålla i grupper, eftersom de oftast håller sams med varandra. Det bästa är att köpa syskon av samma kön som växt upp med varandra, då dessa brukar komma överens bäst. |
|
Trivsel
Campbells i det vilda befinner sig oftast på stäpperna med halvtorra grästäckta slätter. Där gräver de sina hålor som kan sträcka sig hela tre meter ner i marken. Deras hålor är oftast mjukt inredda med fårull och mjukt gräs, som dessutom fungerar som isolering mot kylan. De underjordiska gångarna har oftast flera öppningar och utgångar. Detta är för att de snabbt ska kunna fly undan om de möter ett rovdjur. Även Campbells i fångenskap gillar att gräva! Därför trivs de oftast med ett tjockt lager bottenströ (minst 15 centimeter) av blandat material med struktur som de kan gräva gångar i. Detta kan till exempel vara en mix av lättströ, carefresh, alspån, STL-strö, torv, spån (dammfritt) eller cotton comfort. Personligen gillar jag Millamore väldigt mycket.
Campbells har, precis som så många andra hamsterarter, extremt dålig syn. Deras klumpiga kroppsbyggnad och dåliga syn gör dem inte speciellt lämpade för att klättra. Därför så rekommenderas det inte att ha Campbells i en gallerbur eller en bur med höga våningar eller hög inredning, eftersom de kan klättra och skada sig. Istället så rekommenderar man ett akvarium, terrarium, SAMLA- låda eller en Dunabur, där man dessutom har bättre möjlighet att fylla på ett rikligt lager med bottenströ.
Campbells är en extremt aktiv art av dvärghamstrar, med stort rörelsebehov. I vilt tillstånd så springer de flera kilometer per natt i jakten på föda. De behöver en tillräckligt stor bur för att kunna komma undan vid konflikter. Rr buren alltför stor kan de istället börja dela in den i olika revir så lagom är bäst. Ett hjul i rätt storlek (gärna minst 20 cm i diameter) brukar också vara uppskattat att få springa i ibland. Om du har flera Campbells i samma bur så kan det vara bra med flera hjul. Se också till att aktivera dina Campbells ofta! Låt dem utforska i lekhagen eller på golvet, möblera om i hamsterburen, skapa labyrinter av toarullar, ja, endast fantasin sätter gränser!
Något som bör finnas i en bur med Campbells är ett sandbad. De älskar att rulla sig i sand och gräva i detta. Sanden har dessutom en renande effekt på deras päls, som annars har en tendens att bli flottig och stripig.
Bilden ovan; Systrarna Exentrion's Strawberry Daiquiri och Tequila Sunrise
© Monica Lind
