Dräktighet, förlossning samt ungarnas utveckling.
(Guldhamster)
En dräktig hona med tydliga "bebisbulor" på magen.
Även om dessa bebisbulor oftast är en indikation på att honan är dräktig får man ha i åtanke att även skendräktiga honor kan bli ordentligt tjocka.
Även om dessa bebisbulor oftast är en indikation på att honan är dräktig får man ha i åtanke att även skendräktiga honor kan bli ordentligt tjocka.
Under Dräktigheten.
Honan går dräktig i ca 16 dygn, oftast är de väldigt punktliga och får sina ungar på kvällen/natten eller vid gryning på den 16:onde dagen.
En normalstor kull ligger på sex - tio ungar men det kan bli upp till 20 st trots att det hör till ovanligheterna.. Har man inte kollat så mycket efter nya hem så kan man med fördel börja leta runt när man ser att honan börjat bli tjock och boar mer. Det är alltid bra om man har ett par köpare innan nedkomsten, speciellt om det visar sig bli en stor kull.
Det är väldigt individuellt hur pass tydliga "bebisbulor" en hona får. En del honor går upp lite i vikt sucessivt under hela dräktigheten medan andra står mer eller mindre stilla på vågen för att sedan bli jättestora bara någon dag innan beräknad nedkomst.
En del honor kan vara ganska luriga i och med att de kan bete sig som om de vore dräktiga trots att parningen inte tagit, så kallad skendräktighet. Att en hona får tydliga bebisbulor behöver inte alltid betyda att hon är dräktig; även skendräktiga honor kan bli tjocka!
Så med tanke på att det kan vara svårt att avgöra om parningen tagit eller ej, så rekommenderar man att aldrig para om en hona förrän efter 16 dagar. Det kan sluta väldigt illa om man parar en hona igen, trots att hon redan är dräktig. Därför är det viktigt att låta henne gå tiden ut.
(Det råder lite olika åsikter kring detta, men personligen ser jag ingen anledning att chansa även om honan går i brunst under dräktighetstiden. Det har hänt att honor har brunstat trots att de redan är dräktiga så en brunst är aldrig någon garanti för att honan är skendräktig. Det handlar om två veckors väntan vilket inte är någon tid att ens diskutera när det kan handla om honans liv. Jag rekommenderar alla att vänta 16 dagar oavsett om honan ser dräktig ut eller ej, för säkerhets skull.)
Under dräktigheten bör man vara lite extra noga med maten, så man är säker på att hamsterhonan får i sig allt hon behöver! Det är ganska påfrestande för kroppen och hon kommer att behöva all näring hon bara kan få. Exempel på bra mat som man kan ge är barnmat (för yngre barn, ej saltat), lite pasta, kött, potatis, groddar, ägg, oskalade räkor, broccoli, bönor, välling etc. Varierad kost är extra viktigt då hon bär på ungar samt under digivningstiden.
Förberedelser inför nedkomsten.
Ungefär tre - fyra dagar innan beräknad nedkomst bör man sätta över honan i den bur som det är tänkt att hon skall föda i. Gör man det några dagar innan hon ska få, så hinner hon installera sig ordentligt och boa in sig i den nya buren innan det är dags.
Har honan haft springhjul i buren så kan man ta ut det ur buren för att undvika att någon bäbis kommer till skada sen när de börjar knata runt i buren. Man får kolla över inredningen i födelseburen lite extra innan, så det inte finns några farliga eller vassa föremål.
Buren bör man ställa där det är mest lugn och ro, inga springande barn, inga hundar i närheten osv. En lugn hörna där hon får vara ifred med ungarna. Det är väldigt viktigt att hon inte blir störd.
De flesta honor är väldigt duktiga på att boa och de måste ha tillgång till mycket bäddmaterial (lämpligtvis hushålls/toapapper). Hus är inte nödvändigt så länge det finns ordentligt med toalettpapper att bädda med. Vill man gärna ha hus till henne så bör man välja en kartong (gärna utan botten så att man snabbt och enkelt kan lyfta på huset om man behöver titta till ungarna). Plasthus bli lätt för instängda och "täta", så de är inte att rekommendera. De är oftast på tok för små också.
Tunga trähus är heller inte lämpligt då en liten hamsterunge lätt kan bli ihjälklämd.
Märker man att honan får problem under förlossningen, att hon vankar av och an- men att det inte kommer några ungar- ring veterinär! En hona som inte får ut sina ungar kan dö om hon inte får hjälp inom det snaraste. Man kan försöka stressa igång värkarna om det är det som verkar vara problemet, men oftast handlar det om någon unge som ligger fel. Då är det bara en veterinär som kan hjälpa.
Ungarnas första dygn.
Ungarna föds nakna och blinda och kan varken se eller höra. De första dagarna är de alldeles rosa och nakna, och det är också under den första tiden som det är extra viktigt att man inte stör honan. Hon bör få vara ifred så mycket som möjligt, det är inte alls ovanligt att stressade och otrygga honor äter upp någon/några ungar eller börjar flytta runt på dem.. En hona som lägger några ungar i ett hörn- och några i ett annat känner sig uppenbarligen inte alls trygg. Då är det extra viktigt att låta henne vara ifred!
Att låta honan vara ifred behöver inte innebära att man inte kan titta till henne, man vill ju försäkra sig om att hon mår bra och att hon har fått ut alla ungar.
Men man får göra det genom att iaktta, så man inte stör i onödan.
Mamman kan även äta upp en eller ett par ungar om hon känner att det är något fel på dem eller att kullen helt enkelt är för stor. Orkar hon inte ta hand om dem, inte har tillräckligt med mjölk etc så kan hon justera det lite grann själv genom att helt enkelt ta bort de svagaste i kullen. På så sätt ökar hon chansen att resterande ungar klarar sig.
En del ungar piper när de kommer till världen, men det behöver inte vara något fel om det är alldeles tyst i boet. Man får helt enkelt titta in så gott man kan för att avgöra om ungarna kommit eller ej :)
Ungarna utvecklas väldigt fort, redan vid tre-fyra dagars ålder börjar de få pigment. De som får mörk pälsfärg blir då blågråa i huden medan ungar med ljus pälsfärg förblir rosa. Efter några dagar börjar de även få morrhår samt fjun på kroppen.
Man kan se tidigt vilka ungar som kommer att få mörka ögon respektive ljusa ögon, på bilden nedan kan man se en hög med nyfödda- mörkögda ungar. Bilderna som visas nedan är fotade i syfte att visa hur ungarna faktiskt föds och ser ut de första dagarna, men generellt sett bör man låta honan vara ifred de första två veckorna.
Svenska Hamsterföreningen har en rekommendation att man inte fotograferar ungarna innan de är cirka 2 veckor och har öppnat ögonen. Den rekommendationen tycker jag att alla bör följa. Den rekommendationen kom till när folk i allmänhet inte kunde låta mamman vara ifred, vilket resulterade i att många hamstermammor blev stressade och började äta upp sina ungar. Rekommendationen är alltså mest till för att få folk att förstå vikten i att faktiskt låta honan vara ifred med sina ungar och inte vara där i tid och otid och peta i boet, plocka upp alldeles för små ungar, fotografera dem osv osv. En del honor är tryggare än andra, men vilken hona som är lättstressad vet man inte förrän det är försent. Därför bör man respektera att de första två veckorna tillhör ungarna enbart hamstermamman.
Däremot kan man ta en snabb titt i boet då mamman är ute i buren och äter, för att se så det inte ligger någon död unge i boet. Men peta aldrig i boet direkt med händerna utan ta hjälp av en penna att putta bort bomaterialet med, så det inte luktar "människa".
Dessa riktlinjer gäller enligt SHF's råd och rekommendationer vad gäller Hantering av en kull;
* Inte fota innan ungarna har öppnat ögonen
* Inte pilla och röra i boet innan man kan kolla kön
* Låta honan vara ifred så mycket som möjligt
Stör man honan för mycket kan de resultera i att honan stöter bort ungarna eller tom äter upp dem.
/taget från SHF's hemsida- >
Nyfödda ungar i ett bo av papper. De föds nakna, blinda och döva.
(Obs. dessa bilder är enbart i "utbildningssyfte,")
(Obs. dessa bilder är enbart i "utbildningssyfte,")
Guldhamsterungar cirka tre-fyra dagar gamla.
Här ser man tydligt att de redan börjat få pigment.
Här ser man tydligt att de redan börjat få pigment.
När kan man kolla könen?
Första kollen i boet kan man göra när ungarna är 7-10 dagar gamla, då kan man som tidigast kolla könen och vara någorlunda säker på dem. Honorna har kortare mellanrum mellan könsöppningen och analöppningen än vad hanarna har. Man kan även se små tutt rader på honorna, det kan vara en liten vägledning (men det kan också vara missvisande.)
När man kollar könen på ungarna så kan man ta ut mamman en kort stund, om hon själv vill! Alla honor är olika, vill hon inte lämna ungarna så bör man låta henne vara ifred. Men är hon pigg på att komma ut och motionera lite så kan man låta henne komma ut en kortare stund så man hinner titta till ungarna. Hon får inte vara ifrån ungarna för länge, dels för att minska stressen för honan- men också för att ungarna lätt kan bli kalla.
Verkar hon bli orolig när hon kommer tillbaka till barnen så får man kanske låta henne ha sina ungar ifred tills de börjat öppna ögonen och hon kan slappna av mer.
När man tar den första titten i boet får man försöka att pilla så lite som möjligt i boet. Ett tips är att peta undan bomaterialet med en penna eller liknande, så det inte luktar allt för mycket människa efteråt... Man kan även gnida in händerna lite i bottenmaterialet för att neutralisera sin egen doft lite grann. Sen är det bara att ta upp ungarna en och en för att kolla könen lite snabbt. Ha gärna papper och penna nära till hands så att du lätt kan anteckna antal honor vs. antal hanar. Det underlättar en hel del och bidrar till att könskollen går snabbt och smidigt.
När ungarna är lite drygt en vecka så kan man se dem ta en liten vända ute i buren på egen hand, mamman brukar vara ganska snabb att hämta in dem i boet igen. Men de är väldigt duktiga på att hitta tillbaka själv trots att de inte öppnat ögonen ännu. Vid denna ålder börjar de även smaka på mer fast föda, välling och barnmat samt andra lätt- tuggade "röror" är perfekt som stödmat till ungarna, även ärtor, majs, osaltad gröt, sallad, groddar, bönor och linser, ägg och kött är bra stödmat. Ungarna börjar få mer och mer behov av annat än vad modersmjölken kan ge dem.
De kommer att fortsätta dia fram tills de är cirka tre veckor gamla, men det blir mer och mer sällan ju äldre de blir. Var noga med att det alltid finns torrfoder framme och ge dem gärna lite annat en-två gånger/dag. Ju större kull desto mer mat behövs! ;)
Första kollen i boet kan man göra när ungarna är 7-10 dagar gamla, då kan man som tidigast kolla könen och vara någorlunda säker på dem. Honorna har kortare mellanrum mellan könsöppningen och analöppningen än vad hanarna har. Man kan även se små tutt rader på honorna, det kan vara en liten vägledning (men det kan också vara missvisande.)
När man kollar könen på ungarna så kan man ta ut mamman en kort stund, om hon själv vill! Alla honor är olika, vill hon inte lämna ungarna så bör man låta henne vara ifred. Men är hon pigg på att komma ut och motionera lite så kan man låta henne komma ut en kortare stund så man hinner titta till ungarna. Hon får inte vara ifrån ungarna för länge, dels för att minska stressen för honan- men också för att ungarna lätt kan bli kalla.
Verkar hon bli orolig när hon kommer tillbaka till barnen så får man kanske låta henne ha sina ungar ifred tills de börjat öppna ögonen och hon kan slappna av mer.
När man tar den första titten i boet får man försöka att pilla så lite som möjligt i boet. Ett tips är att peta undan bomaterialet med en penna eller liknande, så det inte luktar allt för mycket människa efteråt... Man kan även gnida in händerna lite i bottenmaterialet för att neutralisera sin egen doft lite grann. Sen är det bara att ta upp ungarna en och en för att kolla könen lite snabbt. Ha gärna papper och penna nära till hands så att du lätt kan anteckna antal honor vs. antal hanar. Det underlättar en hel del och bidrar till att könskollen går snabbt och smidigt.
När ungarna är lite drygt en vecka så kan man se dem ta en liten vända ute i buren på egen hand, mamman brukar vara ganska snabb att hämta in dem i boet igen. Men de är väldigt duktiga på att hitta tillbaka själv trots att de inte öppnat ögonen ännu. Vid denna ålder börjar de även smaka på mer fast föda, välling och barnmat samt andra lätt- tuggade "röror" är perfekt som stödmat till ungarna, även ärtor, majs, osaltad gröt, sallad, groddar, bönor och linser, ägg och kött är bra stödmat. Ungarna börjar få mer och mer behov av annat än vad modersmjölken kan ge dem.
De kommer att fortsätta dia fram tills de är cirka tre veckor gamla, men det blir mer och mer sällan ju äldre de blir. Var noga med att det alltid finns torrfoder framme och ge dem gärna lite annat en-två gånger/dag. Ju större kull desto mer mat behövs! ;)
Ungarna öppnar ögonen
När ungarna blivit två veckor gamla har de redan öppnat hörselgångarna och kan höra. Vid denna ålder börjar de flesta öppna ögonen- sakta men säkert ser man små glipor och de små kan för första gången se sin omvärld. När de har öppnat ögonen är det helt okej att ta foton på dem samt att börja hålla i dem lite smått. Vid denna ålder är mamman i regel lite små less och har oftast inget emot att lämna ungarna lite längre stunder.
Ungarna har mycket energi och knatar på bra i buren, små kivas med sina syskon och försöker lära sig hålla balansen lite mer. Det är helt underbart att få vara med om deras utveckling och man kan väl säga att det är vid två veckor som "det roliga börjar"- dvs när man kan ta upp dem och börja socialisera dem och vänja dem vid händerna.
Var Alltid försiktig när du hanterar ungarna, de kan vara väldigt sprattliga och hoppar lätt iväg en bit- sitt gärna ner på golvet när du hanterar dem. Så slår de sig inte lika hårt, alternativt kan man även lägga något mjukt under som de kan landa på ifall de skulle ramla ur handen.
Ungarna har mycket energi och knatar på bra i buren, små kivas med sina syskon och försöker lära sig hålla balansen lite mer. Det är helt underbart att få vara med om deras utveckling och man kan väl säga att det är vid två veckor som "det roliga börjar"- dvs när man kan ta upp dem och börja socialisera dem och vänja dem vid händerna.
Var Alltid försiktig när du hanterar ungarna, de kan vara väldigt sprattliga och hoppar lätt iväg en bit- sitt gärna ner på golvet när du hanterar dem. Så slår de sig inte lika hårt, alternativt kan man även lägga något mjukt under som de kan landa på ifall de skulle ramla ur handen.
3 veckor gamla ungar smaskar glatt i sig purén som serverats.
Stödmatning bör man inte underskatta, ungarna börjar smaka på fast föda redan innan de ens öppnat ögonen.
Stödmatning bör man inte underskatta, ungarna börjar smaka på fast föda redan innan de ens öppnat ögonen.
Bilden; mamma med sina barn.
De bör inte separeras från sin mor förrän de är 3½ - 4 veckor gamla.
De bör inte separeras från sin mor förrän de är 3½ - 4 veckor gamla.
4 veckor, dags att separera honor och hanar.
Sista tiden går så himla fort, vips är ungarna fyra veckor och det är dags att separera honor från hanar. Guldhamstrar kan bli könsmogna redan vid fyra veckors ålder varav man inte bör låta hanarna gå kvar tillsammans med mamma och systrar längre än så.
Hanarna kan med fördel bo tillsammans i en egen bur tills de är redo att flytta till sina nya hem vid fem veckors ålder.
En del säljer sina ungar redan då de är fyra veckor men jag tycker det är lite väl tidigt. Bättre att ha kvar dem en vecka till så man ser att de växer på sig ordentligt och är redo att flytta.
Vill man så kan man ha kvar honorna med mamman ett tag till, lite beroende på hur less honan är sina ungar. En del har inget emot att ha några ungar kvar någon vecka till. Så det får man försöka avgöra lite utefter hur honan verkar vilja ha det.
Är mamman less och honorna har bra storlek så kan man även flytta dem i en egen bur.
Honor för sig, hanar för sig.
När ungarna är fem veckor så är de redo att flytta till sina nya hem- förutsatt att de då har bra storlek och hull.
Får man inte alla ungar sålda på en gång så kan man ha dem ihop med sina syskon av samma kön, tills de att de är åtta veckor gamla. Ibland kan man behöva ge dem egna burar innan dess- beroende på hur de kommer överens. Börjar de bråka så får man sära dem åt innan. Men absolut senast åtta veckor ska alla ha egen bur. Det finns även lag på det och vuxna guldhamstrar skall under inga omständigheter hållas i samma bur.
Alla hamstrar (och gerbiler) kan registreras i Svenska Hamsterföreningen, förutsatt att man själv är medlem. Man behöver alltså inte vara godkänd uppfödare för att kunna bokföra sina djur och få stamtavlor på både enstaka individer men även kullar. Gå in på deras hemsida för mer info :)
© Monica Lind