Campbells ska inte bo ensamma.
Campbells ska bo i samma bur som en artfrände av samma kön, vanligast är att man har dem ihop två och två men det funkar att ha en mindre grupp också. Lättast är att köpa två stycken som redan bor ihop, tex syskon som som vuxit upp tillsammans eller mor och dotter, far och son etc. En hamster som har suttit ensam längre än några veckor kan bli svår att ge en kompis i efterhand, de glömmer lätt hur de ska bete sig. Så har man två hamstrar som fungerar bra ihop bör man aldrig sära på dem i onödan, då finns risken att de hinner glömma bort varandra och kanska aldrig mer accepterar den andre. Där kan det bli problem om den ena t.ex blir sjuk och måste sitta i sjukbur separerad från sin kompis, en eller två veckor kan tyvärr vara för lång tid och man riskerar att de inte kommer att vilja veta av varandra mer. Det är lite individuellt hur pass bra de går ihop med andra så det är omöjligt att säga i förhand vilka som kommer att trivas ihop livet ut och vilka som inte kommer att göra det. Principen är dock att man alltid bör ge dem en chans att själva välja.
Oftast är det inga problem att sätta ihop hona och hane även om de (av någon anledning) suttit ensam större delen av sitt liv. Det gör man såklart enbart om man vill ha ungar och det är noga genomtänkt. Men där ser man att de faktiskt har kvar sin "flockkänsla" trots att de suttit ensamma så länge. Hona och hane ser inte varandra som rivaler utan snarare som en möjlig partner, vilket underlättar ihopsättning i samma bur.
Oftast är det inga problem att sätta ihop hona och hane även om de (av någon anledning) suttit ensam större delen av sitt liv. Det gör man såklart enbart om man vill ha ungar och det är noga genomtänkt. Men där ser man att de faktiskt har kvar sin "flockkänsla" trots att de suttit ensamma så länge. Hona och hane ser inte varandra som rivaler utan snarare som en möjlig partner, vilket underlättar ihopsättning i samma bur.
Det första man bör göra när man får hem sina dvärghamstrar är att kolla så de har samma kön, framförallt om man har tagit sina djur från en djuraffär. Annars är risken stor att du får oplanerade ungar som dessutom kan vara resultatet av en syskonparning (om du tagit hem bror och syster). Skulle det mot förmodan dyka upp ungar så måste man separera hona och hane så fort det bara går så att de inte hinner para sig igen. Oftast är man tyvärr för sent ute - hanen parar om honan direkt efter hon fött sina ungar så därför är risken stor att hon redan blivit dräktig igen då man väl upptäcker ungarna. Så återigen; försäkra dig om att du fått hem två av samma kön!
Har du köpt dina djur från en kunnig uppfödare är det ingen större risk att du får hem två av olika kön, men djuraffären kan du inte lita på. De har inte alltid kunskapen att skilja på hona och hane även om de verkar kunna sin sak...sen kan även uppfödare ta fel om djuret är lite sen i utvecklingen så det skadar inte att kolla en extra gång oavsett var man tagit sina djur ifrån.
Ett bra tips är att börja med en lite mindre bur, då är det lättare att få upp dem under tiden man lär känna varandra och man kan då undvika situationer där de blir "jagade". En lite tråkigare bur gör att de automatiskt får ett större behov av att få komma ut. Då lär de sig snabbt att handen är nyckeln till frihet & aktivering utanför buren. När djuren är trygga med sin nya familj och själva kommer upp i handen så kan man ge dem en större bur om man vill, då vet man att de inte bara kommer att springa och gömma sig.
I buren bör man se till att de har bra med gömställen och tillräckligt med utrymme samt att de får bra med aktivering. Understimulerade djur som tvingas bo tillsammans på en för liten yta börjar ofta bråka av ren frustration. Så en rymlig och intressant bur kan vara avgörande för husfriden. Tänk bara på att buren inte får vara FÖR stor- då kan de istället börja dela upp buren i olika territorium vilket inte heller är bra. Då kan de börja se varandra som rivaler som inkräktar på deras revir. Lagom är bäst helt enkelt!
Man kan avstyra småtjafs med att sätta in lite nya spännande leksaker i buren så får de något annat att tänka på en stund.
Har du köpt dina djur från en kunnig uppfödare är det ingen större risk att du får hem två av olika kön, men djuraffären kan du inte lita på. De har inte alltid kunskapen att skilja på hona och hane även om de verkar kunna sin sak...sen kan även uppfödare ta fel om djuret är lite sen i utvecklingen så det skadar inte att kolla en extra gång oavsett var man tagit sina djur ifrån.
Ett bra tips är att börja med en lite mindre bur, då är det lättare att få upp dem under tiden man lär känna varandra och man kan då undvika situationer där de blir "jagade". En lite tråkigare bur gör att de automatiskt får ett större behov av att få komma ut. Då lär de sig snabbt att handen är nyckeln till frihet & aktivering utanför buren. När djuren är trygga med sin nya familj och själva kommer upp i handen så kan man ge dem en större bur om man vill, då vet man att de inte bara kommer att springa och gömma sig.
I buren bör man se till att de har bra med gömställen och tillräckligt med utrymme samt att de får bra med aktivering. Understimulerade djur som tvingas bo tillsammans på en för liten yta börjar ofta bråka av ren frustration. Så en rymlig och intressant bur kan vara avgörande för husfriden. Tänk bara på att buren inte får vara FÖR stor- då kan de istället börja dela upp buren i olika territorium vilket inte heller är bra. Då kan de börja se varandra som rivaler som inkräktar på deras revir. Lagom är bäst helt enkelt!
Man kan avstyra småtjafs med att sätta in lite nya spännande leksaker i buren så får de något annat att tänka på en stund.
|
Några snabba punkter!
* Ge dem inte alltför stor bur så att de börjar dela upp den i revir. Lagom är bäst. * Sätt aldrig ihop hamstrar av olika arter! * Kontrollera hamstrarnas kön när du får hem dem så dyker det inte upp oplanerade ungar. * Låt aldrig ett fungerande par sitta separerade i onödan, de glömmer varandra fortare än man kan tro. * Städa aldrig bort ALLT bottenströ samtidigt, utan låt lite av det renaste vara kvar. På så sätt känner de igen sina egna dofter, tar man bort allt på samma gång finns risken att de börjar bråka/kivas för att göra upp om rangordningen igen. * När du ska introducera nya hamstrar för varandra kan man med fördel sätta ett galler mellan dem ifall de visar aggressivitet gentemot varandra. Då behöver ingen komma till skada. |
Att introducera en unge till en redan fungerande grupp bör inte vara några problem så länge ungen inte hunnit bli könsmogen. Ju yngre ungen är desto större chans att den blir accepterad i sin nya grupp. Många gånger kan man bara sätta in ungen i de äldres bur, utan att städa innan osv. Så länge ungen inte är könsmogen så utgör den inget "hot". Om du är osäker på ihopsättningen kan du använda dig av en back där du sätter ett galler emellan, ifall någon blir irriterad på den lilla så kommer den inte till skada. Man kan också sätta alla i en helt okänd bur där ingen av dem varit tidigare, med helt nya leksaker och dofter så ska det inte uppstå några problem. Campbells är överlag väldigt snälla med varandra och även om de äldre kan trycka till ungen litegrann så låter det oftast värre än det är, man får räkna med att det blir mycket pip i början men så länge de inte skadar ungen och man ser att alla har möjlighet att gömma sig om de vill vara ifred osv, så ska det gå bra.
Se till att de har många gömställen, att du lagt ut mat på flera ställen i buren samt att de alla får en chans att bada i sandbadet osv. Märker man att någon av dem är rädd för de andra får man ha lite extra koll och kanske ställa in fler matskålar och sandbad i buren så att alla kommer åt det de vill.
Se till att de har många gömställen, att du lagt ut mat på flera ställen i buren samt att de alla får en chans att bada i sandbadet osv. Märker man att någon av dem är rädd för de andra får man ha lite extra koll och kanske ställa in fler matskålar och sandbad i buren så att alla kommer åt det de vill.
Att sätta ihop hona och hane för parning.
Det bästa sättet att sätta ihop hona och hane för parning är att antingen sätta dem i en helt neutral bur där ingen av dem tidigare varit, eller att sätta över den mer dominanta i den andres bur. Har du en väldigt "bossig" hane tex så kan ihopsättningen underlätta om man sätter över honom i honans bur, då får hon automatiskt ett litet övertag i och med att hon känner till miljön och allt doftar som henne. På så sätt blir de båda mer på "samma nivå". Likadant kan man göra med en hona som är lite dominant; sätt över henne i hanens bur.
Är man osäker på hur ihopsättningen ska gå så kan man leta efter honans brunst först och sätta ihop dem när man ser att de börjat para sig. Det kan vara lite bökigt att hitta brunsten men det kan vara en trygghet om man är ovan att sätta ihop djur, så vill man prova kan man ge det ett par försök iaf. Lättast är att ha en back med ett nät emellan, sen sätter du helt enkelt ner honan på ena sidan och hanen på andra sidan nätet. Då ser man ganska fort om honan brunstar eller ej. Gör hon det inte så kommer hon att fräsa åt hanen, annars går hon runt lite och vickar på svansen.. då är det bara att ta bort nätet mellan dem och låta dem bekanta sig med varandra. Man kan ha en handduk nära till hands om de börjar bråka, oftast "kommer de då av sig" lite och kan sen fortsätta lukta på varandra mer fredligt och ev. börja para sig.
Antingen sätter man då över dem i en bur där de får fortsätta bo ihop tills det kommit ungar, eller så får de para sig i backen tills de verkar klara och så sätter man tillbaka dem i varsin bur. De flesta uppfödare orkar inte leta efter brunst utan sätter bara ihop hona och hane, men ibland kan jag själv tycka att det är värt att leta efter brunsten om jag har två fina bröder som går ihop i samma bur och som trivs bra ihop- då vill jag inte alltid sära på dem bara för att den ene ska få para sig. Då kan jag hellre leta efter honans brunst, låta dem para sig och sedan sätta tillbaka honom med sin bror igen så de kan fortsätta bo tillsammans.
Men det gör man lite som man vill :)
Det bästa sättet att sätta ihop hona och hane för parning är att antingen sätta dem i en helt neutral bur där ingen av dem tidigare varit, eller att sätta över den mer dominanta i den andres bur. Har du en väldigt "bossig" hane tex så kan ihopsättningen underlätta om man sätter över honom i honans bur, då får hon automatiskt ett litet övertag i och med att hon känner till miljön och allt doftar som henne. På så sätt blir de båda mer på "samma nivå". Likadant kan man göra med en hona som är lite dominant; sätt över henne i hanens bur.
Är man osäker på hur ihopsättningen ska gå så kan man leta efter honans brunst först och sätta ihop dem när man ser att de börjat para sig. Det kan vara lite bökigt att hitta brunsten men det kan vara en trygghet om man är ovan att sätta ihop djur, så vill man prova kan man ge det ett par försök iaf. Lättast är att ha en back med ett nät emellan, sen sätter du helt enkelt ner honan på ena sidan och hanen på andra sidan nätet. Då ser man ganska fort om honan brunstar eller ej. Gör hon det inte så kommer hon att fräsa åt hanen, annars går hon runt lite och vickar på svansen.. då är det bara att ta bort nätet mellan dem och låta dem bekanta sig med varandra. Man kan ha en handduk nära till hands om de börjar bråka, oftast "kommer de då av sig" lite och kan sen fortsätta lukta på varandra mer fredligt och ev. börja para sig.
Antingen sätter man då över dem i en bur där de får fortsätta bo ihop tills det kommit ungar, eller så får de para sig i backen tills de verkar klara och så sätter man tillbaka dem i varsin bur. De flesta uppfödare orkar inte leta efter brunst utan sätter bara ihop hona och hane, men ibland kan jag själv tycka att det är värt att leta efter brunsten om jag har två fina bröder som går ihop i samma bur och som trivs bra ihop- då vill jag inte alltid sära på dem bara för att den ene ska få para sig. Då kan jag hellre leta efter honans brunst, låta dem para sig och sedan sätta tillbaka honom med sin bror igen så de kan fortsätta bo tillsammans.
Men det gör man lite som man vill :)
Bilden ovan; Mamma med sina små
Har man två honor som bor tillsammans så behöver man inte sära på dem bara för att den ena är parad, de hjälps åt med ungarna när de kommer så de kan fortsätta bo ihop utan problem. Vill man para båda honor som går i samma bur så kan man göra det, så länge det inte är fler än en hane inblandad så är det inga problem. En hane kan gå ihop med två honor tills man ser att de är dräktiga/fått ungar.
Hjälp de bråkar!
Även om Campbells oftast kan bo ihop med en kompis livet ut så finns det undantag, det får man alltid vara beredd på när man skaffar dessa djur. Har man otur så börjar de bråka när de börjat bli kring 6 mån-1 år och man kan behöva sätta dem i separata burar. Jag brukar tänka som så att när man ser att den ene är rädd för den andra och ofta blir jagad så kan det vara dags att sära på dem. Ingen ska behöva känna sig rädd i sitt eget hem. Det kan vara olika hur pass "mobbad" den ene kan bli men man får försöka bilda sig en egen uppfattning om hur pass illa det är, ser man att någon av dem blivit biten så finns det däremot ingen tvivel. Då är det egen bur som gäller!
Det är normalt att de piper och lägger varandra på rygg för att fastställa sin rang, men det får inte gå överstyr så den ene knappt vågar sig fram pga att den hela tiden blir jagad. De ska kunna sova ihop och leva ihop med varandra i symbios, de ska trivas i varandras sällskap! Gör de inte det så är det ingen mening att ha dem ihop.
Även om Campbells oftast kan bo ihop med en kompis livet ut så finns det undantag, det får man alltid vara beredd på när man skaffar dessa djur. Har man otur så börjar de bråka när de börjat bli kring 6 mån-1 år och man kan behöva sätta dem i separata burar. Jag brukar tänka som så att när man ser att den ene är rädd för den andra och ofta blir jagad så kan det vara dags att sära på dem. Ingen ska behöva känna sig rädd i sitt eget hem. Det kan vara olika hur pass "mobbad" den ene kan bli men man får försöka bilda sig en egen uppfattning om hur pass illa det är, ser man att någon av dem blivit biten så finns det däremot ingen tvivel. Då är det egen bur som gäller!
Det är normalt att de piper och lägger varandra på rygg för att fastställa sin rang, men det får inte gå överstyr så den ene knappt vågar sig fram pga att den hela tiden blir jagad. De ska kunna sova ihop och leva ihop med varandra i symbios, de ska trivas i varandras sällskap! Gör de inte det så är det ingen mening att ha dem ihop.
© Monica Lind
